Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Offentlig och enskild hjälpverksamhet - 5) Behandling av asociala samhällsmedlemmar - Lösdrivarvård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Offentlig och enskild hjälpverksamhet
färgade av gångna århundradens rätts- och samhällsbegrepp, är det
naturligt, att en revision av denna lagstiftning länge känts vara av
behovet påkallad. Flera utredningar och förslag i ämnet ha under
senare år sett dagen, och för närvarande är en kommitté sysselsatt med
att under hänsynstagande till den kritik, som riktats mot de tidigare
lagstiftningsprojekten, utarbeta ett förslag till ny lag, avsett att
föreläggas 1929 års riksdag.
Under begreppet lösdrivare innefattas i lagstiftningen tvenne
delvis skilda kategorier av asociala individer, dels vagabonder i egentlig
bemärkelse och dels personer, som, utan att sakna fast uppehållsort,
gjort sig kända för ett ur ordnings- och sedlighetssynpunkt störande
liv. Utvecklingen synes gå i den riktning, att en allt större del av
klientelet blir hänförligt till den senare gruppen, till vilken då bl. a.
räknas soutenörer, bondfångare (yrkesspelare), utövare av olaglig
rusdrycksförsäljning samt vaneförbrytare av olika slag. Av det kvinnliga
klientelet tillhör det stora flertalet den kategori, som tidigare hemföll
under den reglementerade prostitutionen. Efter reglementeringens
upphävande (jfr sid. 124) har nämligen lösdrivarlagen varit det
huvudsakliga maktmedel ordningsmakten haft för att komma till rätta med
dessa kvinnor.
Den för lösdriveri stadgade påföljden består i intagande å offentlig
tvångsarbetsanstalt. Tvångsarbete ådömes av administrativ
myndighet (länsstyrelse), efter föregången varning. Interneringstiden
skall som regel utgöra minst en månad och högst ett år samt vid
iteration eller försvårande omständigheter upp till tre år. Efter
fri-givningen är den dömde under viss tid underkastad poliskontroll.
Tvångsarbetsanstalterna voro intill år 1921 underställda
fångvårdsstyrelsen, men äro numera överflyttade till socialdepartementet och
ställda under särskilda styrelser, en för varje anstalt. För närvarande
finnes en anstalt för män (Svartsjö) och en för kvinnor (Landskrona).
Den förra är förenad med ett omfattande jordbruk, vilket möjliggör,
att de där intagna männen i stor utsträckning kunna sysselsättas med
ett ur såväl hygienisk som uppfostringssynpunkt hälsosamt
frilufts-arbete. Det tidigare vid denna och andra liknande anstalter
företrädesvis utövade arbetet med brytning och krossning av sten har numera
avskaffats. — De kvinnliga tvångsarbetarna sysselsättas huvudsakligen
med sömnad och liknande arbeten, men i samband med anstalten
finnes även en särskild jordbrukskoloni, företrädesvis avsedd för sådana
klienter, som för första gången ådömts tvångsarbete och befinnas mot-
13—281722
187
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
