Jord- och egnahems frågan 1,000 invånare. Under trycket av krigsårens livsmedelsknapphet tog rörelsen stark fart och nådde då sitt största uppsving. När trycket upphörde, märktes väl en viss avmattning i intresset, i den mån det haft sin orsak i ren livsmedelsproduktion, men de trädgårdskolonier, som inrättats mera med tanke på sommarvistelse, ha fortsatt att äga bestånd. Våren 1926 uppgick antalet koloniträdgårdslotter i Sveriges städer till 31,400 eller 16 per 1,000 stadsinvånare, och voro dessa lotter till alldeles övervägande del att finna i de större städerna. Relativt sett komma Landskrona och Nyköping i främsta rummet med resp. 88 och 90 trädgårdslotter per 1,000 invånare. I Stockholm uppgick trädgårdslotternas antal till 18 per 1,000 invånare, i Göteborg till 6 per 1,000 invånare. Betydande belopp ha nedlagts av såväl allmänna som enskilda medel i koloniträdgårdsanläggningar, vilka kostnader i regel amorteras av lottinnehavarna utöver det av dem erlagda råmarksarrendet. Av trädgårdskolonisterna själva nedlagda kostnader för byggnader, hägnader och plantering beräknas för Stockholm till 6.5 miljoner kronor och för hela landet till omkring 20 miljoner kronor. Det är icke små kvantiteter trädgårdsprodukter som frambringas i dessa täppor, och rörelsen kan sägas ha sin stora betydelse även ur allmän folknärings-synpunkt. Värdet av produkterna år 1926 beräknas för Stockholm till minst 2 miljoner kronor och för alla landets städer med över 10,000 invånare till 9.5 miljoner kronor. På huvudstadens 6,000 trädgårdslotter frambringades över en halv miljon liter jordgubbar, och enligt inventeringen vid 1928 års fastighetstaxering utgjorde fruktträdens antal å huvudstadens trädgårdskolonier 22,700 och bärbuskarnas antal 45,600. Förvaltningen av områdena, vilka merendels äro belägna på kommunens egen mark, handhaves dels av kommunala organ, dels av ekonomiska föreningar, som bildats av kolonisterna. Även ideella sammanslutningar av icke-kolonister, bland dem Malmö planterings- och försköningsförening, föreningen Koloniträdgårdar i Stockholm och Odlingssällskapet Stockholms omnejd, ha medverkat vid anläggning av nya områden samt lämnat ekonomiskt stöd ävensom råd i tekniska, estetiska och administrationsfrågor. Bland annat har ett flertal typritningar för byggnader genom sistnämnda föreningars försorg utarbetats. Utvecklingen har alltmera gått i riktning från den primitivare lusthustypen å smärre lotter (150 à 200 kvm) fram mot den solidare, av kolonistfamiljen i sommartid bebodda stugan å större lotter (300 à 500 kvm). I Stockholm tillåtes i regel högst 22 kvm byggnads- 212