Bostadsfrågan byggnader, som nu utföras, och på inredningen i övrigt nedlägges största omsorg. Köken förses sålunda med gasspis, varmt och kallt vatten, disklåda m. m. På det hela taget kan man säga, att dessa kooperativa byggen äro mönsteranläggningar för goda arbetarbostäder, så mycket mer som de nedlägga den största omsorg på ordnandet av trädgårdsanläggningar runt fastigheterna, med lekplatser för barnen, m. m. Prisen för dessa lägenheter hålla sig i allmänhet 25—30 % under de i allmänna marknaden gängse och äro i genomsnitt i Stockholm för ett rum med kokvrå 500 kr., ett rum med kök 800 kr. och två rum med kök 1,300 kr. I hyran ingå räntor på egna (10 % av lägenhetsvärdet) och upplånade medel, allmänna utgifter för fastigheten, amorteringar, reparationer m. m., men icke ersättning för värme. I de flesta, övriga större svenska städer ställa sig hyrorna 25—30 % lägre. Bostadskooperationen i Sverige har under de senaste åren brett ut sig med stor hastighet, och det är bostadsbristen och de höga hyresprisen, som drivit fram rörelsen med denna ovanliga fart. Det är givet, att förhållandena på bostadsmarknaden komma att ändra sig till det bättre under de nu kommande åren, men det är troligt, att bostadskooperationen då så helt vunnit allmänhetens förtroende, att den skall kunna stå sig väl i konkurrensen och bli en nödvändig och välbehövlig regulator på bostadsmarknaden trots de större ekonomiska krav den ställer på sina medlemmar. Enskilda arbetsgivares åtgärder. Den förflutna lo-årsperioden efter världskrigets slut karakteriseras för Sveriges del bland annat av ett starkt utpräglat intresse för bostadsproblemet och vad därmed sammanhänger av tekniska, ekonomiska och sociala uppgifter. Ett omfattande arbete, förenat med betydande ekonomiska uppoffringar, har nedlagts på bostadsfrågans rationella lösning icke blott av staten och kommunerna utan även av industrien, som på detta område har goda traditioner att fullfölja. Många av landets ledande industriföretag ha sålunda verksamt bidragit till anordnande av bostäder för egna tjänstemän och arbetare, dels genom byggnadsverksamhet i egen regi, dels genom ekonomiska insatser is. k. halvkommunala bostadsföretag, dels och i än större utsträckning genom markupplåtelse och finansiering av personalens egnahemsföretag. Även för kvaliteten av den sålunda med industriföretagens tillhjälp stimulerade bostadsproduktionen har från industriellt håll allmänt visats ett fruktbärande intresse. Härom vittna mångenstädes 229