Kooperationen liggjort, att distributionsomkostnaderna vid föreningarnas detalj försäljning genomsnittligt hållit sig på så låg nivå som 9 à 10 % av försäljningssumman. Med avseende på Kooperativa förbundets finansiering må nämnas, att dess insatskapital och egna fonder vid 1926 års slut överstego 10 milj. kr. samt att förbundet i inlåning på bankmässiga räkningar hade en behållning av c:a 38 milj. kr., insatta av anslutna föreningar och Kooperativa förbundets kvarn iTre kronor» (Stockholm). deras medlemmar. Härigenom är förbundet i praktiken helt oberoende av kredit från utomstående. Så länge den svenska konsumentkooperationen hade känning av otillräcklig tillgång på kapital, begränsade den sig så gott som uteslutande till distributiv verksamhet, och denna i sin tur var i huvudsak inskränkt till matvaruområdet. Det är först under åren efter världskriget, som ändring härutinnan skett genom upptagande av produktion i åtskilliga former. Många av de större föreningarna äga egna dylika företag, särskilt inom bageri- och charkuteribranscherna, och Kooperativa förbundet bedriver numera tillverkning ej blott inom livsmedelsbran-