Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Internationalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
SOCIALDEMOKRATIN
ning. Det av polisen ledda spetsborgarförståndet föreställer sig
naturligtvis den Internationella arbetarassociationen som ett slags
hemlig sammansvärjning, vars centralstyrelse tid efter annan
proklamerar uppror i olika land. Men vår association är i
verkligheten endast det internationella band, som förenar de mest
framskridna arbetarna bland den civiliserade världens olika folk. Varhelst,
i vilken gestalt och under vilka betingelser än klasskampen
pågår, är det naturligt, att medlemmar av vår association stå i spetsen.
Den mark, ur vilken de uppväxa, är det moderna samhället självt.
De kunna icke utrotas genom aldrig så mycken blodsutgjutelse.
För att utrota dem fordras framför allt att utrota kapitalets
herravälde över arbetet alltså livsvillkoret för dess egen
vampyrexistens. »
-
Karl Marx trodde fortfarande på Internationalens
bestånd. Men under tiden arbetade Bakunin och hans
anhängare.
Den som läser Internationalens historia, dröjer gärna
vid Mikael Bakunins namn såsom ett av de mest
omtalade och omdebatterade.
Han föddes 1814 och tillhörde ryska högadeln. Hans farfar
var minister hos Katarina II vid tidpunkten för Pugatscheffs
uppror, och
som de flesta adelssöner uppfostrades den unge
Bakunin till militär han blev också verkligen artilleriofficer.
Snart finna vi honom emellertid invecklad i en sammansvärjning
och på flykt till Paris (1845), där han, ehuru ännu icke socialist,
blev entusiastiskt mottagen i de revolutionära kretsarna, isynnerhet
sedan han 1848 återkommit efter att ha blivit utvisad för ett
angrepp mot tsaren. Sedan dyker han upp under marsrevolutionen i
Tyskland och är jämte musikern Richard Wagner, som då ännu
var revolutionär, en av anförarna för resningen i Dresden 1849.
Här blev han dömd till döden och utlämnad till kejsar Nikolaus,
som skickade honom till Sibirien, varifrån han över Kina, Japan
och Amerika lyckades undkomma till Europa 1861. Han skrev nu
i Herzens »Kolokol» och gav luft åt panslavistiskt hat till
Väst-Europas civilisation, återvände dock snart till sin ståndpunkt som
kosmopolitisk revolutionär, kom in i »Fredsligan», där han råkade
i konflikt med Victor Hugo, men gick snart ut igen och grundade
1868 » Alliance internationale de la démocratie socialiste», ett
propagandasällskap, bakom vilket stod en hemlig organisation av »inter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
