Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Internationalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
SOCIALDEMOKRATIN
var en nödvändig förutsättning för en social revolution.
På detta svarade Jurafederationen med att angripa
Londonkonferensen som blott ett uttryck för generalrådets
»auktoritära» lustar, och ett antal sektioner instämde i
protesten. Anarkisterna grundade också en egen tidning, »
Jurafederationens bulletin».
I sept. 1872 kunde omsider en kongress åter hållas,
i Haag, besökt av 64 ombud från 15 länder. Bakunin
hade icke infunnit sig, fastän här den avgörande striden
skulle stå. Jura-federationen, understödd av spanjorer och
belgare, fordrade generalrådets slopande. Kongressens
majoritet gav det tvärtom ökad befogenhet och uttrycklig
suspensionsrätt, och med 38 röster mot 13 förklarade
kongressen, att »erövringen av den politiska makten är
proletariatets första plikt». Bakunin uteslöts ur Internationalen,
varpå de tre nämnda federationerna utträdde och bildade
en ny anti-autoritär», alliansistisk International.
Marx hade segrat, men den gamla Internationalens tid
var förbi. Den var förbjuden i Frankrike och åtskilliga
andra länder, i Tyskland tog den hastigt växande rörelsen
i hemlandet alla krafter i anspråk, medan de engelska
fackföreningarna, som 1871 just erhållit fullt lagligt
erkännande, drogo sig tillbaka från solidaritet med
Pariserkommunens försvarare. Marx insåg hur landet låg, men då
han ej ville lämna föreningens namn som god pris åt
motståndarna, föreslog han icke dess upplösning, utan
generalstyrelsens förläggande till Newyork. Denna förde där en
tynande tillvaro, tills den 1876 definitivt upplöste sig.
Under tiden hade den anarkistiska, uteslutna flygeln hållit
en rad små kongresser, och till 1877 planerade den
t. o. m. en allmän kongress av alla socialistiska grupper.
Denna hölls i Gent, men resulterade i en definitiv
brytning mellan kollektivister och anarkister. De förra (de
Pæpe, tyskar och engelsmän) ville verka för arbetsmedlens
överförande i statens eller kommunens hand, som måls-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
