Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Fransk socialdemokrati: den första samlingen - kampen om "ministerialismen" - samling på nytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
SOCIALDEMOKRATIN
2) erövring av makten i samhället genom den allmänna
rösträtten;
3) arbetarnas internationella samförstånd.
Allt syntes sålunda på god väg mot samling, då
Dreyfuskrisen 1897 blev akut och åter sprängde allt.
Mot den klerikalt-nationalistiska översvämning, som med
ens syntes sätta på spel Frankrikes hela ställning som
kulturellt föregångsland, djärvdes i början blott enstaka
» intellektuella» vädja till rätten och förnuftet. Men bland
dem var Anatole France, den store skriftställaren, som
nu gick till de socialistiska arbetarna när hans egen klass
ej ville höra på honom, Clemenceau, som efter
Panamakraschen varit en ensam man, och slutligen Emile Zola,
vars ryktbara » Jag anklagar...» först gav kampanjen hela
dess episka bredd.
Och bland dessa var också Jaurès. Med hela sin
flammande lidelse för rätten kastade han sig in i kampen,
sökande upplysa den vilseledda och förbittrade allmänna
meningen. Han ryckte med sig de flesta »oberoende»
socialisterna (gruppen kring honom själv och Millerand)
samt Allemanister och Broussister; men Guesde och
Vaillant vägrade att följa; nu som i Boulanger-krisen
yrkade de att proletariatet icke måtte lägga sig ut i vad
som syntes dem vara blott bourgeoisins inre strider.
Valen 1898 visade sammanlagt 3/4 million socialistiska
röster och åter ett 40-tal mandat. Men Jaurès hade fallit
på sin Dreyfusism och Guesde mot en allians av alla
borgerliga grupper. Kampen, där Dreyfus var fanan, blev
allt ursinnigare. Vid presidenten Félix Faures begravning
1899 försökte Déroulède en statskupp, men lämnades i sticket.
Kort därpå överfölls presidenten Loubet med käpprapp av
en klerikal sportgreve. Men nu ryckte Paris’ socialistiska
arbetare ut och skrämde de »fina» demonstranterna tillbaka
inom marginalen. Waldeck-Rousseau bildade i juni 1899 en
» republikansk försvarsregering», där han upptog, vid sidan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
