Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
SOCIALDEMOKRATIN
het och funnos så många olika »socialistiska» grupper
och sammansvärjningar som i carbonarismens,
militärrevolutionernas och den bristande folkupplysningens länder.
Från 1880-talets början inträdde dock i norra Italien
en förändring. Andrea Costa, förut bakunistisk anarkist,
verkade där och blev 1882 vald till deputerad. År 1885
var man så långt kommen att ett arbetarparti, kunde
konstitueras. Regeringen upplöste partiorganisationen, men
1887 bildades den på nytt och kunde 1890 sända 3
representanter till kammaren. En sammanslagning mellan
» arbetarpartiet» och de marxistiska och
socialrevolutionära» grupper, som bestodo vid sidan därav, blev nu den
närmaste uppgiften. Den nya enigheten genomfördes på
kongresserna i Milano 1891 och i Genua 1892, där den
definitiva brytningen med anarkisterna av alla nyanser
ägde rum. Genuaprogrammets huvudpunkter voro jordens
och produktionsmedlens förvandling till gemensam
egendom och klasskampens förande dels som facklig, för
omedelbar förbättring av arbetsförhållandena, dels som en
mycket längre syftande kamp för erövring av makten i
stat och kommun». Partiet bestod av självstyrande
»sektioner»; lantarbetarrörelsen på Sicilien hade där samlat
massorna i talrika » fasci» (fackföreningar). Partiorgan blev
» Lotta di classe » i Milano, där advokaten Turati även
börjat utgiva tidskriften Critica sociale.
Över huvud har en kraftig impuls åt den italienska
arbetarrörelsen kommit från universiteten. Av partiets
32 riksdagsmän i ett senare skede voro 26
universitetsbildade, advokater, läkare, professorer o. s. v. Bekant är
att den berömde vetenskapsmannen prof. Enrico Ferri
varit partiets ordförande, och att män som författaren
Edmondo de Amicis, fysiologen Lombroso o. a. räknat
sig som socialister. Denna tillströmning har dock även
en frånsida. Redan Bakunin förklarade den särskilda
anslutning hans läror vunno i Italien med att det i intet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
