- Project Runeberg -  Socialdemokratin : dess uppkomst och utveckling / II. Socialdemokratin i England, Italien, Belgien, Skandinavien, Ryssland m. fl. länder /
14

(1909) [MARC] Author: Axel Danielsson With: Hjalmar Branting
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Italien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14
SOCIALDEMOKRATIN
lantarbetarna sin usla ställning och hamnarbetarna i Genua
slogo genom en storstrejk tillbaka ett anfall på
föreningsrätten. På kongressen i Imola 1902 hade » reformisterna »
stark övervikt mot de intransigenta, som redan häftigt
angrepo det systematiska stödjandet av en borgerlig
regering. Konselj presidenten Giolitti drog sig emellertid allt
mer åt höger och upprepade arbetarmassakrer ägde rum,
tills även de mest reformistiska socialister småningom
måste uppge att stödja den ohjälpligt komprometterade
» liberala regeringen.
Nu lågade emellertid kampen
mellan »tendenserna» inom
partiet högt och fyllde helt
kongressen i Bologna 1904. På
reformisternas vägnar uppträdde
Turati och Bissolati: partiet
bör begagna sig av alla bestående
institutioner och kan stödja en
borgerlig regering för att undgå
värre. Labriola utvecklade den
revolutionära ståndpunkten: allt
reformerande, även det delvis
för proletariatet gagneliga, träffar
icke det kapitalistiska systemet
i dess rot; ingen samverkan med någon del av bourgeoisin.
En s. k. »integralistisk» mellanståndpunkt intogs av Ferri,
som förklarade klasskampen utesluta varje systematiskt
stöd åt en regering eller deltagande i en sådan, men
medgav att socialismens mångskiftande uppgifter krävde
olika taktik och därför ville framför allt betona partiets
enhet. Reformisterna voro 1/3 av kongressen,
revolutionärerna 1/4; sedan bådas resolutioner fallit, antogs Ferris
av vänstern och centern med svagt flertal, och
partiledningen övergick till dessa grupper.

Enrico Ferri,
f. 1856.
Samma höst följde slag i slag nya upprörande mas-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 10 00:29:09 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/socdem2/2/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free