Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Övriga länder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖVRIGA LÄNDER
59
holländsk arbetarrörelse framträdde först på 1880-talet.
En f. d. präst, Domela Nieuwenhuis, blev dess mest
framskjutne ledare och valdes även in i riksdagen, där dock
hans utopiska läggning gjorde hans verksamhet ganska
ofruktbar. Detta bidrog väl att göra honom tillgänglig
för antiparlamentariska stämningar; på Internationalens
kongress i Bruxelles 1891 förfäktade han mot Liebknecht
värnepliktsvägran samt generalstrejk vid krigsutbrott som
de enda verksamma medlen mot kriget, och snart därpå
gick han, under åberopande av den rena» marxismen,
vilken han tolkade som oförenlig med egentligt politiskt
arbete, helt över till anarkismen. De flesta
fackföreningarna följde med, och Holland erbjöd länge den ovanliga
bilden av en facklig rörelse, inspirerad av anarkismens
principer, således likgiltig eller fientlig mot t. ex.
skyddslagstiftning.
År 1894 samlade sig dock de socialdemokratiska
elementen för att söka föra arbetarrörelsen tillbaka från
den anarkistiska avväg, varpå den kommit in, där dess
kraft uppenbarligen slets upp till intet gagn. Redan tre
år efter det socialdemokratiska partiets bildande kunde
detsamma, vid valen 1897, sätta in 3 representanter, och
1901 mönstrade man, trots census-rösträtt, bortåt 40,000
röster och fick vald en riksdagsgrupp på 7 man (bland
100), bland vilka flera av partiets ledande krafter,
advokaten Troelstra, journalisten van Kol o. a. Dessa val
förde de förenade katolska och protestantiska klerikalerna
till makten, under f. d. prästen Kuypers ministär, och
den nu inbrytande reaktionen gick naturligtvis främst ut
över arbetarna. Då Kuyper 1903 berövade
järnvägsmännen deras strejkrätt utbröt en konflikt, som utvidgades i
syndikalismens anda till generalstrejk, men denna slöt
med fullständigt nederlag. En av landets bästa fackliga
organisationer var förstörd, men å andra sidan blev en
vinst av den hårda läxan att en ny facklig, socialdemo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
