Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Den nya internationalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
SOCIALDEMOKRATIN
derna, som i början upptogo den mesta tiden, föreligga
nu på förhand, tryckta och ordnade genom det
internationella sekretariatet i Bruxelles, och bilda en
fortlöpande översikt av den socialistiska världsrörelsens
utvecklingsgång.
London-kongressen formulerade den socialistiska
Internationalens omfattning till »grupper, som sträva att
ersätta kapitalistisk egendom och produktion med
socialistisk och som erkänna nödvändigheten härför även av
lagstiftande och parlamentarisk aktion. Följaktligen äro
anarkisterna uteslutna. » För att neutralisera de franska
gruppernas inbördes strider fann man på att ge varje
land 2 röster, varvid Frankrikes representation av sig
själv klövs i två sektioner, vilka vanligen röstade mot
varandra. Kongressen strök under föregående uttalanden
om den politiska kampens nödvändighet för arbetarklassens
frigörelse, krävde överallt allmän rösträtt, kvinnornas
emancipation jämsides med arbetarnas samt alla nationers
rätt till självständighet. I en vidlyftig resolution
utvecklades hur de stora kapitalistiska företagens omedelbara
socialisering överallt blir allt mera trängande, men hur
lagstiftningen måste gå hand i hand med den fackliga
aktionen för att bestående resultat skola uppnås;
8-timmarsdag och oinskränkt föreningsrätt sättas som närmaste mål;
de fackliga organisationerna måste centraliseras, till en
början nationellt, för att kunna fylla sina uppgifter; de
böra ej avvisa arbetare, som politiskt tänka olika, men
söka göra sina medlemmar till övertygade socialister;
strejken är ett nödvändigt kampmedel, men alla
generalstrejksplaner avvisades.
På den följande kongressen, år 1900 i Paris, var
»frågan Millerand» den brännande och partidelande. Mot
Jaurès, som försvarade den radikala block-taktiken,
uppträdde Guesde och Ferri med fordran på bestämt uttalande
av kongressen att en socialist under inga förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
