Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arbetarförsäkring av amanuensen fil. kand. M. Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Själva principen i den gällande lagen framträder tydligast i dess
första paragraf, där det stadgas att, när arbetare eller arbetsförman
skadas till följd av olycksfall i arbetet, så är arbetsgivaren inom
nyssnämnda yrkesgrenar skyldig utge ersättning. »Sådan ersättning
utgår dock ej i något fall för skada, som den skadade uppsåtligen
eller genom grov vårdslöshet själv ådragit sig, eller som uppsåtligen
förorsakats av tredje man, där denne icke haft ledning av eller
uppsikt över arbetet». Mot denna lagens bestämmelse om »grov
vårdslöshet» har från sakkunnigt håll (yrkesinspektör) den
anmärkningen gjorts, att den är olyckligt formulerad — den borde antingen
borttas eller mycket förtydligas, så att en arbetare icke löper risken
att på grund av detta stadgande gå förlustig ersättning, därför att
arbetsgivaren försummat vidtagandet av välbehövliga
skyddsanordningar.
Storleken av den ersättning, som skall utgå enligt lagen, växlar
med graden av den skada olycksfallet vållat. Har arbetsförmågan
nedsatts väsentligt under mer än 60 dagar efter olycksfallet, så skall
den skadade arbetaren ha 1 krona för vaije dag från och med den
61:sta dagen. Har olycksfallet däremot icke endast mer tillfälligt
nedsatt arbetsförmågan utan medfört en »för framtiden bestående
förlust eller minskning» av densamma, så utgår ersättningen med en
årlig livränta. Denna är bestämd till 300 kronor, om arbetsförmågan
alldeles förlorats, samt, om den för all framtid minskats, till så stor
del av de trehundra kronorna, som svarar mot minskningen. Har
likväl arbetsförmågan icke nedsatts med minst en tiondedel, så
utbetalas ingen livränta. För att lämna ledning vid bedömandet av
i vilka olika grader arbetsförmågan i de konkreta fallen skall anses
vara nedsatt, innehåller lagen en tariff, grundad på inom
försäkringsväsendet vunnen erfarenhet och upptagande de mest typiska
och viktigaste skadorna. (Så stadgas t. ex. att sådana skador som
allmän svaghet i själsförmögenhetema, förlust av en hand eller fot,
av alla fingrarna på en hand, i allmänhet skola anses motsvara
femtio procents nedsättning i arbetsförmågan, under det att
blindhet å det ena jämte försvagad syn å det andra ögat bör taxeras
som sjuttio och förlust av en tumme som tjugufem procents
nedsättning). Har olycksfallet inom två år medfört döden, så skall dels
begravningslvjälp utbetalas med 60 kronor, dels ock till änkan så
länge hon lever ogift utges en årsränta av 120 kronor plus 60 kronor
för varje minderårigt barn, till dess det fyllt 15 år. Dock får
summan av dessa räntor icke Överstiga 300 kronor.
För de arbetsgivare, som önska förvandla
ersättningsskyldigheten till försäkring, har genom statens försorg år 1903 upprättats
en riksförsäkringsanstalt, där arbetsgivame kunna försäkra sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
