Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arbetsavtal av redaktör Erik B. Rinman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbetsgivaren ansvarig. Genom arbetsavtalet komma kontrahenterna
till följd härav i ett närmare och mera personligt inbördes
förhållande än genom arbetsbetinget.
Inom industrien är arbetsavtalet dock icke längre ett
tjänsteavtal. Industriarbetaren förrättar mot överenskommen avlöning ett
visst, till art, tid och omfång mer eller mindre noga bestämt arbete.
Därunder står han visserligen i en underordnads förhållande till
arbetsgivaren och hans ställföreträdare, men rätteligen endast på
samma sätt som den underordnade tjänstemannen till den
överordnade. Arbetsgivaren betraktas icke längre såsom husbonde av
arbetaren, och denne anser sig ej heller såsom tjänare. Utom den
bestämda arbetstiden har arbetaren inga särskilda personliga
förpliktelser mot arbetsgivaren, och utom denna tid kunna de mötas såsom
likställde. Den lagstadde tjänaren i familjen och delvis ännu inom
jordbruket upplåter däremot genom arbetsavtalet sina personliga
krafter till förrättande av ett arbete, som icke kan så noga
begränsas i nyssnämnda avseenden. Härigenom samt till följd av
ersättningens utgående till avsevärd del uti bostad och kost blir
förhållandet av över- och underordnad här permanent, varuti
husbonde- och tjänareställningen (det patriarkaliska förhållandet) just
också består.
Någon på nutida förhållanden direkt tillämplig lagstiftning om
det industriella arbetsavtalet finnes icke i vårt land. Ett
kommittéförslag härom avgavs den 19 oktober 1901 men har icke förelagts
Riksdagen. En ny kungl. kommitté har emellertid år 1907 tillsatts
i syfte att utreda frågan och om möjligt avge lagförslag om
arbetsavtalet. Att man därvid måste taga hänsyn till den i grunden
förändrade innebörd, som arbetsavtalet fått genom den modäma
arbetarerörelsen, lär av ingen bestridas. Det nya rättsmedvetande, som
till följd av denna rörelse framvuxit, har visserligen först under de
senaste åren böljat taga sig några uttryck i lagstiftningen om
arbetsavtalet, men det har redan förut givit upphov till en i alla
industriländer framträdande sedvanerätt med mycken styrka och
vittgående ekonomiska konsekvenser. Detta nya rättsmedvetande
yttrar sig principiellt i kravet, att arbetaren blir en med
arbetsgivaren jämnställd och likaberättigad kontrahent i själva avtalet om
arbetsvillkoren. Praktiskt yttrar det sig uti framdrivandet av den
kollektiva formen för detta avtal, vilken nämligen är det medel,
varigenom arbetarne, tack vare styrkan av sin sammanslutning i
fackföreningar och med den kollektiva arbetsnedläggelsen eller strejken
såsom yttersta maktmedel, kunna uppnå denna likställighet såsom
kontrahenter, d. v. s. större eller mindre faktisk frihet att för sin
del antaga eller förkasta förelagda arbetsvillkor.
Social Handbok 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
