Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arbetstidens begränsning av fil. kand. M. Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arbetstiden för kvinnor.
regleras delvis också den med hänsyn till samhällets strävan att
värna den kommande generationen — det gäller att skydda
kvinnorna för överansträngning under den tid deras barn äro nyfödda
samt även närmast före barnsängen genom för långvarigt eller för
tungt arbete, varigenom både moderns och barnets hälsa riskeras
till individernas och samhällets förfång. Allmännast brukar detta
skydd omfatta förbud mot arbete för barnaföderskor under en tid
av fyra veckor efter nedkomsten.
Men utom denna mer villkorliga begränsning av arbetstiden för
kvinnor känner den sociala lagstiftningen — dock ej hos oss — även
en absolut inskränkning av arbetsdagen, samt stadganden om
natt-vila, motiverade genom kvinnans svagare fysiska motståndskraft
samt hennes hustru- och moderskall. (Om vår och andra länders
lagstiftning på detta område, se art. »Arbetarskydd» samt Tabell II
här nedan).
Vuxna manliga arbetare.
äga däremot tills vidare i allmänhet ej i lagen något stöd för sina
krav på en lagstadgad normalarbetsdag. Genom sina
organisationers ihärdiga strävanden har det emellertid inom stora grupper
lyckats dem att genom frivillig ömsesidig överenskommelse med
arbetsgivame nedbringa arbetsdagen till ett omfång, som i Sverige
f. n. vanligen torde vara 10 timmar. Däremot äro alla våra arbetare
i hantverk eller annat arbete »som kan tåla uppskov* och som icke
bedrives »till egen eller annans nödtorft» genom lag skyddade för
arbete mellan 6 på morgonen och 9 på aftonen på sön- och
helgdagar. Vi ha sålunda lagstadgad söndagsvila. (Rörande övriga
länder, se Tabell III). Dock förtjänar rörande denna såväl som
nattvilan den anmärkningen göras, att det finnes en betydande grupp
av industrier, där tekniska skäl nästan nödvändigt fordra ständigt
arbete. (T. ex. masugnar, vissa kemiska fabriker, bagerier,
bryggerier; vidare samfärdseln, servering av ljus och vatten,
förlustelseställen). På alla dessa områden måste således ständigt ett avvikande
från söndags- och nattvileprincipen kunna göras.
Rörande den form, i vilken fastställandet av en laglig
normalarbetsdag bör ske, äro meningame ännu ganska delade. Under det
att man på en del håll, särskilt inom arbetarorganisationerna,
stödjer sig på kravet om normalarbetsdag såsom ett grundläggande
samhälleligt krav och strävar fram mot en enhetlig arbetstid för alla
arbetare, framhålles från andra sidan faran av att en dylik
generalisering blir för grov och att den på många håll kan ha olyckliga
verkningar, då den träffar arbetare av olika levnadsstandard och
yrke samt industrier av olika ekonomisk styrka och teknisk utveck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
