Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvinnofrågor och kvinnoarbete av byråföreståndaren i C. S. A. fru Emilia Broomé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta kvinnans myndighet — ej oväsentligt påskyndats genom det
inflytande på samtiden, som utövades av Fredrika Bremer.
Hennes betydelse är att från början ha givit den svenska
kvinnorörelsen den prägel av sund historisk utveckling, där
rätts-och pliktkänsla följas åt, som ännu med fog kan sägas karaktärisera
densamma. Hon såg kvinnans frigörelse icke såsom en isolerad
fråga utan i samband med de stora samhällsproblemen. Delvis på
hennes initiativ tillkom Högre Lärarinneseminarium (1861), ett viktigt
led i den kvinnliga undervisningens reformerande.
Fredrika Bremers verk fortsattes närmast av Sophie
Adler-sparre (»Esselde») och Rosalie Olivecrona, de två redaktörerna av
Tidskrift för hemmet (1859—1884), kvinnornas första pressorgan i
vårt iand, grundat för att ge uttryck åt och vara bärare av deras
eget arbete för sitt framåtskridande.
Året 1859, då kvinna erhåller rätt att bli lärarinna i
folkskola, inleder ett nytt skede i hennes historia, under vilket hon
vinner tillträde till en del lägre statstjänster och däremot svarande
utbildningsanstalter. Exempelvis må nämnas rätt att bli organist
och tandläkare (1861), att inneha befattningar vid post- och
telegrafverket (1863), att avlägga studentexamen och utöva läkareyrket (1870),
att avlägga samtliga akademiska examina med undantag för de
teologiska och juris licentiatexamen (1873).
I likhet med Fredrika Bremer framhåller Tidskrift för
hemmet nödvändigheten av att kvinnan, samtidigt med att hon erhåller
ökade rättigheter, uppfostras att fylla de därav följande nya
förpliktelserna. Det gällde att väcka kvinnornas medborgarsinne och
solidaritetskänsla, att »slå en bro mellan familjens och samhällets
intressen».
Småningom framträder allt starkare behovet av en
sammanslutning kring de ledande principerna i arbetet på kvinnans
höjande.
Den första kvinnosaksorganisationen i Sverige är Föreningen
för gift kvinnas äganderätt (1873—1895). Föreningens ändamål år
uttryckt i dess namn och tillräckligt motiverat av det förhållandet,
att de ovannämnda reformerna nästan uteslutande avsågo den ogifta
kvinnan. Den viktigaste av de åtgärder, som vidtagits under
medverkan av denna förening, är den lagändring (1874), som ger hustrun
rätt att råda över sin arbetsförtjänst samt över den egendom, som
genom förord, upprättat före äktenskapet, undantagits från mannens
förvaltning eller genom gåva och testamente tillfallit henne
medut-trycldigt villkor, att den skall tillhöra henne särskilt och stå under
hennes förvaltning. Föreningen verkade i övrigt för kvinnans
valbarhet till kommunala nämnder, för samskoleidén, höjandet av kvinnans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
