Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Socialhygien - Sexuell hygien av med. lic. Karolina Widerström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De veneriska sjukdomarnes bekämpande.
Sexuell hygien.
(Siffrorna i texten hänvisa till litteraturanvisningama).
Till det arbete som måste betecknas såsom nödvändigt för
samhällets välfärd hör bland annat kampen mot folksjukdomarne, d. v. s.
mot de utbredda kroniska infektionssjukdomame. De mest spridda
av dessa är den grupp som benämnes veneriska sjukdomar (eller
smittosamma könssjukdomar), av vilka en, syfilis, härjat uti Europa
sedan över fyra sekler. Det är emellertid först i våra dagar man
böljat mera allmänt inse att den enda väg, på vilken man har utsikt
att vinna framgång i kampen mot dessa sjukdomar, är den sociala
verksamhetens väg.
Under en ganska lång tid har man försökt att bekämpa de
veneriska sjukdomame huvudsakligen genom åtgärder riktade emot
sådana personer som driva skörlevnad såsom yrke eller s. k.
prostituerade. Men erfarenheten har givit vid handen att denna väg icke
leder till målet.1 De åtgärder som skola kunna vara effektiva måste
riktas mot alla veneriskt sjuka personer, män och kvinnor, i alla
samhällsklasser. Ett förslag till lagbestämmelser med detta syfte
är gjort genom de båda motioner vid 1908 års riksdag som handla
om obligatorisk läkarundersökning före äktenskaps ingående (2) samt
om straff för den som medvetet utsätter annan för venerisk smitta (3).
Emellertid gör den omständigheten, att de veneriska sjukdomame
ofta äro svåra att upptäcka och att deras symtom försvinna allt
emellanåt under det de alltjämt befinna sig i smittofarligt stadium,
dessa deras egenskaper göra att det icke är möjligt att på en blott
och bart undersökning, och därtill på en enstaka sådan, förvissa
sig om en persons frihet från venerisk sjukdom. Och av
straffbestämmelser kunde man icke heller ha stort att vänta. Att bevisa
medvetenheten av smittoöverföringen torde nämligen sällan vara
möjligt, liksom det ock sällan skulle kunna ledas i bevis att den
anklagande fått sjukdomen ifråga just från den anklagade och ej
från annat håll: vittnen finnas ju som regel ej.
Således, varken civilrättsliga bestämmelser eller straffrättsliga
åtgärder kunna väntas ha något inflytande på begränsningen av de
veneriska sjukdomame. Samhället kan inte härvidlag skydda sina
1 Frågan om prostitutionens regi em en tering har. varit föremål för grundlig
utredning av en kungl. kommitté, vilken med anledning av en motion i andra
kammaren (1) 1908 tillsattes med uppgift »att utreda vilka åtgärder från samhällets
sida böra vidtagas för att på ett humanare och tillika verksammare sätt än nu
sker motarbeta de veneriska sjukdomarnes spridning.» Kommitténs utlåtande
väntas utkomma inom kort.
Social Handbok.
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
