Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Socialhygien - Tuberkulosens bekämpande av med. d:r B. Buhre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det har av det gångna årets erfarenheter visats, att barnavården
lämpligast förenas med dispensärverksamheten.
Det blir dag för dag alltmer tydligt, att huvudvikten i
tuberkulosstriden måste läggas på den uppväxande generationens skyddande
mot sjukdomen, ty det är i barn aåldern, som individen oftast ådrager
sig tuberkulosfröet, ehuru det kan töva många år, innan sjukdomen
bryter ut. När därför ett tillräckligt antal sanatorier och sjukhus
en gång blivit uppförda, och när de fattiga lungsjukas barn mera
allmänt bliva föremål för fostervård, blir det därför icke desto mindre
i många fall nödvändigt att söka inom den sjukes eget hem vidtaga
åtgärder mot smittans spridning. Ty mången gång låter det sig av
olika anledningar icke göra att hålla familjens friska och sjuka
medlemmar åtskilda under den vanligen långa tid sjukdomen varar, utan
måste de åtminstone tidvis förbliva tillsammans i hemmet. Men
visst är, att även under sådana förhållanden, om blott icke
fattigdomen eller trångboddheten är för stor, ett skydd bör kunna beredas
mot den hotande smittfaran. Det är i syfte att närmare studera
och utarbeta metoderna för vidtagande inom hemmet av en god och
verkningsfull tuberkulosvård, som Nationalföreningen igångsatt några
social-hygieniska försök, av vilka man väntar sig upplysning huru
den barriär, som kan hindra bacillernas överförande till barnen,
lämpligast skall uppresas i fattigmanshem. I Nationalföreningens
bostadshus i Stockholm bo sedan hösten 1904 ett antal lungsiktiga
arbetarfamiljer med sammanlagt omkring 30 friska barn.
Hygienen övervakas där av en av Nationalföreningen antagen
läkare med biträde av en på platsen boende sköterska.
Särskild omsorg ägnas de sjukes upphostningar, vilka effektivt
oskadliggöras. Den sjuke får ej sova i samma rum som barnen och
är dessutom skyldig att iakttaga vissa försiktighetsmått.
Bad tillhandahållas kostnadsfritt likaså en kvantitet ved som
ersättning för den värme, som förloras genom ökad vädring.
För att man skall vara viss om att barnen icke undemäras,
utspisas dessa dagligen med en kraftig portion gröt eller välling.
Hyresbeloppen äro med hänsyn till lägenhetsinnehavarnes
minskade arbetsförmåga satta lågt.
Något uttalande, huru detta försök utfallit, torde ännu vara
för tidigt att göra, önskligt vore emellertid, om försöket kunde
anordnas i större skala. Anmärkningsvärt är dock, att ännu intet
barn, som varit å bostadshuset intaget, fått tuberkulos.
En liknande verksamhet, för att pröva metodernas
användbarhet å landsbygden, har även upptagits inom ett område i
Neder-Luleå socken. Den av Nationalföreningen utsedda läkaren inställde
sig där i mars 1906, åtföljd av 2 särskilt i tuberkulosvård skolade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
