Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Socialism och socialdemokrati av fil. lic. Sven Brisman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
son, (f. 1863, d. 1899) en ling student som livnärde sig som litteratör,
då han genom Palm vanns för de socialdemokratiska idéerna. Bland
ledarna under denna tid märkas vidare Hjalmar Branting och
Fredrik Sterky. År 1885 utkom det första numret av
»Socialdemokraten», som allt sedan varit partiets huvudorgan. Särskilt de
organiserade arbetarna övergingo i.allt större utsträckning till den
socialdemokratiska åskådningen; 1889 sammanträdde ombud från
alla socialdemokratiska föreningar — huvudsakligen fackföreningar —
och konstituerade det »Svenska socialdemokratiska arbetarpartiet».
Inom det nybildade partiet uppstodo emellertid svåra
brytningar. En betydande grupp med Hinko Bergegren i spetsen
förfäktade användandet av rena våldsmedel (»dynamiten och dolken»)
i den sociala kampen och hyllade även andra ytterlighetsläror. Den
konstituerande kongressen uttalade sig visserligen emot dessa åsikter,
men den bergegrenska agitationen fortsattes och ledde de följande
åren till upprivande strider. Först på den andra kongressen, 1891,
kom det till ett verkligt avgörande, i det att de anarkistiska lärorna
och våldstaktiken med stor majoritet utdömdes. Senare (1906) hava
den nämnda gruppens ledare, Bergegren och Schröder, blivit
uteslutna ur det socialdemokratiska partiet, och deras anhängare
(»ung-i socialister») hava i de »socialistiska ungdomsklubbarna» skapat en
egen organisation. De åsikter denna grupp förfäktar äro desamma
som under namn av syndikalism hyllas av kanske största delen av
Frankrikes och en stor del av Italiens organiserade arbetare. Denna
riktning motsätter sig allt reformarbete på det nuvarande samhället,
förkastar parlamentarismen och litar istället till generalstrejken som
det bästa medlet för den nuvarande samhällsordningens omstörtande,
valjämte den anser att produktionsmedlen skola övertagas ej av
staten utan av fackföreningarna. Vidare bekämpar man all
fosterlandskänsla, all religion och allt militärväsende. Denna rörelse är
sålunda med avseende på mål och medel anarkistisk.
Ar 1891 blev det emellertid avgjort ätt det socialdemokratiska
partiet skulle beträda parlamentarismens väg. 800-kronors-streeket
gjorde emellertid att då för tiden ej mycket stod att direkt vinna
på denna väg. Man koncentrerade därför arbetet dels på arbetarnas
fackliga organiserande och på kampen för den allmänna rösträtten.
För det sistnämnda målets uppnående beslöts redan 1894 att
eventuellt tillgripa storstrejkens vapen; denna plan kom år 1902 att
realiseras såsom en demonstration i form av tre dagars
arbetsned-läggelse. På sista tiden har även det direkta deltagandet i politiska
och kommunala val givit goda resultat. År 1896 invaldes Branting
såsom den första socialdemokraten i andra kammaren; f. n. räknar
den socialdemokratiska gruppen därstädes 17 medlemmar. Dessutom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
