Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sparbanks- och pensionsinrättningar samt allmännyttiga stiftelser av amanuensen fil. kand. H. Wittrock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Enligt densamma skall för varje sparbank finnas ett av vederbörande
länsstyrelse fastställt reglemente, och inspektion skall årligen
företagas genom länsstyrelsen eller dess ombud. Några svårare
anmärkningar mot skötseln hava härvid ytterst sällan förekommit, och
anses det att sparbankerna i regeln förvaltas på ett sätt som bereder
insättama full trygghet.
Sparbankernas medeltalsränta var 1895 blott 3,9 % mot 4,5 %
år 1906. Somliga banker betala emellertid en halv procent mindre,
andra en halv mera.
Med sparbankerna likartat syfte hade de förr s. k. folkbankerna.
Genom den nya banklagstiftningen av år 1903 berövades de
emellertid rättigheten att bära detta namn, i det att beteckningen bank
numer tillkommer endast de penninginrättningar, för vilka Kungl.
Maj:t fastställt reglementen (bolagsordningar). De forna folkbankerna
hava i följd härav måst antaga nya namn, t. ex. kreditbolag,
folk-kassa, sparkassa 1. dyl. Deras stadgar fastställas liksom
sparbankernas av respektive länsstyrelser. År 1906 funnos 21 hithörande
inrättningar, antalet av deras insättare å sparkasseräkning var 19,163
och dessas insatta medel 8,093,408 kr. I jämförelse med sparbankerna
äro de således av ringa betydelse. Ihågkommas bör att de äro
verkliga affärsföretag, vilkas vinstmedel tillfalla delägarna och icke
insättama.
Större betydelse har den av staten inrättade Postsparbanken,
som började sin verksamhet 1884. Till en böqan växte anslutningen
till den hastigt och uppnådde stort omfång — insättamas behållning
var 64,033.596 kr. år 1898 — men år 1899 började en tillbakagång,
i det att detta år större belopp uttogos än som insattes. Orsaken
härtill torde vara postsparbankens i förhållande till andra
penninginstitut låga inlåningsränta, vilken hela tiden, frånsett ett par år,
då den var något lägre, oföränderligen varit 3,6 %. Denna räntefot
är emellertid en nödvändig följd av de för postsparbankens medel givna
bestämmelserna, som icke tillåta andra placeringar än i statens,
allmänna hypteksbankens och kommuners obligationer eller i
kommunallån mot skuldebrev. Och dessa föreskrifter bero i sin tur på
att staten iklätt sig garanti för de i postsparbanken insatta medlens
säkerhet.
Antalet insättare har fortfarande årligen något ökats, men
summan av de insatta beloppen sjunker småningom; år 1900 var den
56,461,391 kr. och år 1906 54,097,705 kr. Ett av postsparbankens syften
är att hos mindre bemedlade befordra och underlätta sparsamhet även
med det minsta, varför s. k. sparmärken å 10 öre tillhandahållas
allmänheten. En fördel med postsparbanken är att insättning kan ske vid
varje postanstalt, således å en mängd orter där annan penninginrätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
