Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Sockenbibliotekens historia - 2. Sockenbiblioteken intill folkskoleinspektionens införande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES SOCKENBIBLIOTEK.
11
utom en kunglig stadga med föreskrifter om lämpligt
bokurval och böckernas vård. Alla dessa motioner
afslogos emellertid utan debatt af stånden, som därvid stödde
sig på statsutskottets uttalade mening, att
församlingarnas skoldirektioner borde på egen bekostnad anskaffa
de böcker de ansågo behöfliga och att »bidrag af
allmänna medel till dylika föremål icke böra ifrågakomma».
Bättre lycka hade ett af prosten Anders Lagergren
väckt förslag, »att Riksens ständer måtte anslå nödiga
medel af cirka 12,000 rdr bko till inköp af utkomna 15
årgångar af »Läsning för folket», för att sedermera
kostnadsfritt utdelas till rikets samteliga församlingars
folkskolor, såsom utgörande en kärna för anläggning af
de i folkskolestadgan i öfverensstämmelse med Riksens
ständers önskan förordade sockenbiblioteken». Genom
spridande af denna tidskrift, »som i sig själf innefattar
ett litet bibliotek», skulle enligt motionärens mening
beredas den tillgång på nyttiga och lämpliga skrifter,
utan hvilken »folkskolan ej kan utöfva något verksamt
och varaktigt inflytande». Statsutskottet lofordade
rikligt så väl ämnesval som framställningssätt i »Läsning för
folket» samt tillstyrkte motionen, som äfven af ständerna
bifölls, dock efter åtskillig gensägelse hos borgare och
präster. I borgarståndet framhölls, att skolbarnen dessa
ströskrifter förutan hade nog att läsa och att statens
medel kunde nyttigare användas. En talare
insinuerade till och med, att det hela var en spekulation af
förläggaren, hvilken han påstod vilja på detta behändiga
sätt bli af med en stor restupplaga, som på grund af
sitt format ej lämpade sig till makulatur!
Debatten hos prästerna var intressant, enär man äfven
kom in på frågan skol- eller sockenbibliotek. Prosten G.
V. Gumalius ville hafva dessa skrifter förvarade i
sockenbiblioteken, då de ju ej voro skolböcker, och i samma
riktning yttrade sig äfven professorn, sedermera statsrådet
F. F. Carlson. »Man torde», sade den senare, »icke alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
