Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Sockenbibliotekens historia - 2. Sockenbiblioteken intill folkskoleinspektionens införande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
VERNER SÖDERBERG.
och sattes under skollärarens eller klockarens vård och
kyrkoherdens uppsikt. Siljeström tillrådde enkla
lånestämmelser, helst ingen låneafgift, enär en dylik
möjligen blefve betungande och då mest för de flitigaste
låntagarne, som snarare borde uppmuntras än beskattas.
Afven öfriga af honom föreslagna bestämmelser voro
särdeles praktiska. Ifrigt tillrådde han ett om än aldrig
så anspråkslöst årligt anslag för bibliotekets förökande
och läslustens vidmakthållande.
Mest. uppmärksamhet ägnade Siljeström åt den
viktiga frågan om bokurvalet, och flertalet af honom
därvid uttalade grundsatser erkännas ännu af sakkunniga
såsom giltiga. Uppbyggelseskrifter uteslöt han ur sin
förteckning, enär han på goda grunder höll före, att
»sådana böcker skulle ägas och icke lånas» samt att
urvalet lämpligen tillhörde den enskilda själavården.
Anmärkningsvärdt är, att han kraftigt betonade
vikten af att »icke alltför uteslutande välja läsning,
som är beräknad på uppbyggelse eller praktisk nytta,
utan äfven lämna något rum för det underhållande och
roandes, särskildt för att därmed väcka lusten för
läsning. Lika framsynt och befogadt var hans klander
af tonen i en del skrifter, i hvilka författarne tydligen
bemödat sig att vara så svenska och så lättfattliga
som möjligt men just i följd af detta synbara
bemödande kommit att urarta till en sådan, om man får
säga, enfaldighet och barnslighet i innehåll och stil, att
de verkligen icke ens duga för den enfaldigaste. Sådant
öfvermatt af välmening vore förfeladt. »Allmogen och
arbetaren äro i själfva verket icke så enfaldiga, som
mången lärd man vid sitt skrifbord inbillar sig.» Med
stöd af tidningarnas redan då visade förmåga att tränga
ned til de breda lagren uttalar Siljeström tvärt om
såsom allmän grundsats, att »hvad som duger för s. k.
bildade läsare i allmänhet bör ock duga för
allmogesmannen och arbetaren».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
