Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Sockenbibliotekens historia - 4. Sockenbibliotekens förfallsperiod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
VERNER SÖDERBERG.
det förklarligt, om skolrådet och dess ordförande tröttna
i sina vanmäktiga ansträngningar för sockenbibliotekens
främjande.
De inkomna uppgifterna visa emellertid, att den
kungl. resolutionen af 8/2 1867 fått långt mindre räckvidd,
än man skulle tro. I vissa landsdelar är det till och med
ännu regel, att skolrådet vårdar biblioteken och
kyrkostämman beviljar anslagen. På andra håll brukar
kommunalstämman bevilja anslag men öfverlåter åt skolrådet
att bestämma om bokinköpen. En mängd genom
donationer grundade bibliotek förvaltas efter samtidigt med
donationen gifna bestämmelser, oberörda af förändringen
1867. Denna förändrings betänkligaste följd torde vara,
att numera ansvaret för sockenbibliotekens
vidmakthållande ej längre odeladt och bestämdt åligger någon viss
myndighet. I denna ansvarets delning mellan
kommunala och kyrkliga myndigheter fick ovilligheten eller
trögheten en ypperlig bundsförvant, när nya inköp bragtes
på tal. »Den ena hänvisar till den andra utan att
något åtgöres», klagar en inspektör från Göteborgs stift.
I inspektionsberättelserna från 1860-talets slut
omtalas en allmän önskan hos biblioteksföreståndarne om
vägledning vid bokinköp. Den siljeströmska
förteckningen började bli gammal, och en liknande, ganska
förtjänstfull skrift »Om urval för sockenbibliotek» (Örebro
1865) torde ej ha fått större spridning. Med anledning
af dessa uttalade önskningar utarbetade en kommitté af
folkskoleinspektörer en normalförteckning, som utdelades
inom deras distrikt och i 1870-talets bibliotekskataloger
lämnat många spår efter sig. Den synes i det hela vara
ledd af Siljeströms principer men upptager äfven en
religiös afdelning och ägnar åt skönlitteraturen endast
åtta (8) nummer, och af dessa ingen enda berättelsebok.
Likartad med inspektörernas var äfven den nya
normalförteckning, hvilken 1878 ätföljde »Läsning för folket».
Den ger dock skönlitteraturen mera rum på de praktiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
