Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En pojke för sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fast naturligtvis hvilken af dem som helst skulle
tagit honom med uppräckta händer, om han bara
sagt ett halft ord. Ja, han har alltid varit en pojke
för sig.
Jag minns, när vi voro på bröllopet i Brödåkra
i fjol. Bland många andra rika och fina skulle riksdagsmannens
döttrar också komma dit. Och därför
sa jag till honom, att han skulle kasta ett öga på
dem — där är både utseende och gods och grunkor,
sa jag. Och förstånd ska de väl ha, när deras far
har kunnat bli riksdagsman — äpplet faller väl inte
så långt från trädet, mente jag på mitt vis.
Ja, Harald pratade med dem och dansade med
dem, och riksdagsmannen och han blefvo dusbröder
och riktiga mostrar, och Harald blef bjuden att komma
och hälsa på där.
När vi så hade kommit hem på ottan, säger jag
till Harald: »Nåå? Hvad tyckte du om dem?»
— Tjaa! Hm! Inte slogo de an på mig riktigt.
De ha hört en del ord af gubben, och med dem slå
de omkring sig och åbäka sig liksom när en katt
leker med ett nystan. Men vidare reda på hvad de
orden betyda ha de nog inte. Så är det för resten
nog med gubben också. Mest ord och skryt! Han
går med de stora i vått och torrt! Hela tiden talte
han om sina fina bekantskaper, men bara om adelsmän
och landshöfdingar och borgmästare och brukspatroner.
Han nämnde inte namnet på någon enda
af våra bästa bönder. Han är inte en karl för sig,
den! sa Harald.
Och han gjorde aldrig allvar af det där påhälsandet
hos riksdagsmannen.
En gång frågade jag honom, hvad han tyckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
