Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari - Skilda sociala frågor: Några ord om undervisningen i teknisk hygien. Af E. Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvarje farligare yrke skulle behöfva sin särskilda broschyr. Sådana små
broschyrer skrifvas lämpligen af fabriksläkaren eller af yrkesinspektören
eller annan, som har särskild sakkunskap i ämnet. De små
broschyrerna äro lika viktiga för förmannen som för arbetare i de farliga
yrkena.
Det är klart, att fabriker och arbetsställen ej kunna i någon
mån fullständigare motsvara hygienens fordringar, med mindre äfven
arbetarna äga intresse och nödiga kunskaper rörande det sanitära i
sitt yrke. För närvarande kan man öfvertygä sig om, att stor brist i detta
afseende råder såväl hos förmän och arbetsgifvare som hos arbetarna.
Äfven de sistnämnda borde hafva allmänna kunskaper i hygien, känna
till värdet af renhållningen, faran af dam, och åtgärderna mot
detsamma m. m. Det synes ej vara lätt att för närvarande organisera
något i stort för detta mål. Folkskolorna eller fortsättningsskolorna
komma naturligtvis en gång att undervisa i hemmets och yrkenas allmänna
hygien. Jag känner ej förhållandena tillräckligt, men antager, att
hygieniska anvisningar borde kunna gifvas i åtskilliga utbildningskurser
för arbetare. Inom fabrikerna borde förmännen låta sig angeläget
vara att upplysa hvar och en om yrkets faror. Ofvannämnda små
broschyrer om de .farligaste yrkena är väl det nödigaste, vi för
närvarande behöfva för arbetarnas upplysning i detta fall, sådana borde
ock med lätthet kunna ernås.
Till sist vill jag framhålla önskemålet att i en snar framtid
erhållas biträden åt hvarje yrkesinspektör. Både manliga och kvinnliga
biträden skulle för inspektören vara af största värde, de skulle
möjliggöra ett tillgodogörande på ett helt annat sätt än hittills af
inspektörens samlade erfarenhet. De kunde skickas till samma
arbetsställe så ofta det kräfdes. Det blefve billigast att på nämnda väg
erhålla tillräcklig kontroll öfver arbetsställen. Men om vi inslå på
den vägen, är det nödigt, att staten ordnar om kurser för dem, där
undervisningen gifves hälst både af läkare och tekniskt bildade
personer. Sådana kurser finnas t. ex. i England.
Då yrkesinspektören träffar på en otillfredsställande och farlig apparat,
har han ej alltid lätt att hitta på, huru olägenheterna skola afhjälpas.
Ej sällan får han hjälp af en intresserad fabrikant, som utför eller
påkostar nödiga experiment för att modifiera den farliga apparaten.
Först då en ny anordning visat sig praktisk, kan den förordas af
inspektören. Vi äga ännu många dylika farliga eller misstänkta
apparater i bruk, t. ex. slipstenar, vid hvilka arbetarne blott ofullständigt
skyddas mot dam och det besvärande kalla draget. Det synes mig
vara påtagligt, att staten äger intresse att låta utröna huru i
praktiken dylika faror skola undvikas. Så sker i utlandet, men alldeles
för litet hos oss. Härför behöfvas anslag och uppsökandet för hvarje
särskildt fall af lämpliga personer för att uttänka och profva goda
metoder, hvarigenom farorna undvikas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
