Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari - Arbetarna och olycksfallsförsäkringen. Af H. Lindqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förr än reformer genomföras med hjälp af lagstiftningen, men med det
vankelmod, som förspörjés på vissa håll beträffande sociala reformers
genomförande i vårt land, synes lösningen af denna fråga ej vara så
nära förestående.
Att hittills förelagda förslag till lagstiftning i denna fråga dock
icke kunnat antagas af arbetarna, beror ju därpå, att förhållandena
genom dessa förslags antagande i mycket liten grad skulle ha förbättrats,
men väl i många fall hade åstadkommit en försämrad ställning.
Sär-skildt gäller detta om Kongl. Maj:ts förslag till 1900 års riksdag.
Då staten, enligt nämnda förslag, endast ålade arbetsgifvarna att
garantera ett belopp på 300 kr. som maximum vid fullständig
invaliditet, så se arbetarne häri endast ett försök att flytta
fattigvårds-bördan öfver åt annat håll, men däremot finna de ingen utsikt att
med detta eller lägre belopp kunna tillfredsställa de mest primitiva
lefnadsbehof. Som dessutom en tid af 2 månader skulle förflyta innan
den, som träffats af olycksfall medförande öfvergående skada, kunde
komma, i åtnjutande af något som hälst understöd, så känner den
obemedlade arbetaren redan däraf, huru bristfälligt och
otillfredsställande detta förslag till lag för olycksfallförsäkring verkligen var.
Ytterligare var också i detta förslag stipuleradt, att
ersättnings-plikten upphörde, när vid olyckans inträffande gr of vårdslöshet förelåge
från den skadades sida, hvilket utan tvifvel skulle ledt därhän, att en
del mindre samvetsgranna arbetsgifvare skulle ha sökt att advocera
bort många hithörande fall, och därmed beröfva den förolyckade hans
ersättning samt isynnerhet framtvinga en mängd obehagliga
rätts-tvister. Förslaget stadgade därjämte endast ersättning för »olycksfall
i arbete», hvarigenöm en olycka, som inträffat vid förberedelserna till
eller vid afslutning af arbetet, skulle falla på den skadades egen risk.
. Att en försäkringslag, med här påpekade och flera andra
befintliga brister, ej skulle blifva för arbetarna fullt effektivt skyddande, står
för dem fullt klart, på samma gång de inse, att arbetsgifvarna med
stöd af en dylik lag, skulle helt fritaga sig från den verkligt
tillfyllest-görande ersättningsplikt, som arbetarna anse hvila på arbetsgifvarna.
De mindre lyckligt valda förslag, som hittills förelegat på detta
område, och hvilka alla förkastats, må dock ej få utgöra något hinder
för förverkligandet af den stora tanken, som ligger i sträfvandena att
åstadkomma en omfattande folkförsäkrmg i vårt land, och särskildt
frågan om en olycksfallsförsäkring grundad på bestämda lagar, som gör
försäkringen fullt effektiv. Helt säkert är denna en af de stora
socialpolitiska reformer, på hvars snara och tillfredsställande lösning landets
arbetare med otålighet vänta.
Då den fråga som behandlas i ofvanstående artikel är af stor
social betydelse, och då den lär komma under behandling vid stundande
riksdag, inbjudas tidskriftens prenumeranter till ett meningsutbyte
rörande bästa sättet att lösa densamma. Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
