Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari - Folkbildning: Folkbildningsarbetets mål. Af Karl Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna fara synes mig vara störst på det andliga området, ty
det folk, som låtit tusprängningen därvidlag gå för långt, är
säkerligen vigdt åt undergång.
Här har folkbildningsarbetet en stor uppgift att fylla. Det gäller
att göra vetandets skatter till hela folkets egendom och göra
litteraturens frukter tillgängliga för alla. Det gäller att därmed skapa
möjlighet för en inhemsk andlig kultur att skjuta djupa rötter, så att den
-kan bestå icke blott mot de milda sommarvindarna, utan äfven mot
höstens stormar. Det gäller att lära skilda samhällsklasser att bättre
förstå hvarandra, och detta kunna de ej göra, om de ej någon gång
mötas i gemensamma intressen.
Man får dock ej fordra för mycket af bildningens allmän görande.
Motsatserna kunna icke på denna väg utplånas, men hvad man kan
hoppas är, att vapnen i klass-striderna skola blifva humanare, och att
de på ett ädlare och mera besinningsfullt sätt skola handhafvas.
Statsmyndigheterna borde hafva ett bestämdt intresse af
folkbildningens utbredande, emedan okunnighet och råhet äro farliga krafter
inom folket. Jag har för länge sedan sett en uppgift, att
landtbe-folkningen i norra Italien vid ett tillfälle reste sig i uppror och blindt
förstörde en del herregods. På tillfrågan hvad de önskade eller
fordrade, kunde de ej gifva något bestämdt svar. Det var blott ett
jäsande, allmänt missnöje, som tog sig uttryck. — I sådant ser man
okunnighetens inflytande. Med en okunnig människomassa kan icke
underhandlas; den kan stundom ej blifva nöjd, förrän den fått
tillfredsställa sin förstörelselust.
Äfven i moraliskt a/seende kan förvisso ökad folkbildning medföra
stort gagn. Jag hör visserligen icke till dem, som hålla före, att
förståndsbildningen är ensam tillräcklig att förädla människorna. Jag
tror tvärtom, att de krafter, hvilka hafva makt att påverka
människans innersta vilja och leda den i god riktning, måste vara af
religiös eller etisk art, och att de kunna finnas eller saknas oberoende
af det rena förståndets utbildning. Men dock tror jag, att sådana
företag, som anordnande af föreläsningar eller öppnande af
folkbibliotek, i hög grad kunna hafva en moraliskt god verkan. Först och
främst drages intresset därigenom bort från städernas krogbesök och
gatulif, och det är närmast stadsförhållanden, som jag har i tankarna.
Nyssnämnda bildningsmedel äro äfven goda konkurrenter till en del
småtryck om dagens mest rafflande tilldragelser, till underhaltiga
vissamlingar eller tarfliga veckotidningar. Därtill kommer, att allt sådant,
som ockrar på människornas sämsta känslor, bör vara absolut
bannlyst från bildningsanstalterna. I ett folkbibliotek bör man exempelvis
utestänga den litteratur, som uppenbarligen har en omoralisk tendens,
samt äfven arbeten, hvilka på ett onödigt ohölj dt eller sårande sätt
beröra ömtåliga förhållanden. Den. som vill läsa sådana arbeten, får
själf anskaffa dem. I detta fall böra således inköpen icke rätta sig
efter en del besökandes smak, utan verkställas efter sundare principer
— en uppfattning, som synes i allmänhet vara tillämpad vid
utlandets större anstalter för folkläsning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
