Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari - Skilda sociala frågor: Offentlig arbetsförmedling. Af E. Wavrinsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skilda sociala frågor.
Offentlig arbetsförmedling.
Af Direktör E. Wavrinsky.
(Forts.)
I stort sedt sker arbetsförmedlingen i utlandet på tre olika sätt:
antingen (I) på helt och hållet enskild väg (genom fackföreningar,
industriföreningar, själfhjälps- och välgörenhetsföreningar) eller (II) genom
s. k. opartiska anstalter, antingen understödda och kontrollerade eller
helt och hållet ledda af kommunerna, men vanligen medgifvande
arbetare och arbetsgifvare lika inflytande på ledningen, »paritetiska»
eller slutligen (III) genom municipala byråer eller statsanstalter. Af
nedanstående beskrifning å några af de mest framstående utländska
arbetsförmedlingsanstalter torde bäst framgå hur förmedlingen kan
ordnas.
II.
I Berlin konstituerades 1883 Centralföreningen för arbetsanvisning.
Medlemmarna erlägga en årsafgift af minst 4 mark eller en gång för
alla 30 mark. Ett kontor med väntsalar inrättades och
arbetsförmedlingen anförtroddes åt ordföranden och ett verkställande utskott.
Försöken att utkräfva en inskrifningsafgift af de arbetsgifvare, som ej voro
medlemmar af föreningen, måste uppgifvas. Arbetarna erlägga 20 pf.
för att få uppehålla sig i väntsalen och affordrades till en början 30
pf. för hvarje arbetsanvisningskort. Föreningen hade länge stora
svårigheter att bekämpa; såväl arbetsgifvarnas ovilja som arbetarnas
likgiltighet stod i vägen. Men sedan d:r Richard Freund valdes till
ordförande, har anstalten oafbrutet haft framgång. Han inrättade
fackarbetsförmedling i särskilda kontor för de kvinnliga och de
manliga arbetssökande och tog bort afgiften för korten. För att bereda
tillgångar härtill söktes och erhölls anslag af staden (för 1897: 5,000
mark; sedan 1898: 8,000 mark).
1895 ändrades stadgarna och anstalten tillerkändes rätten som
juridisk person. Generalförsamlingen väljer 28 personer bland sina
medlemmar ur skilda samhällsklasser, och i Berlins yrkesdomstol
utses 8 af dess medlemmar, 4 arbetsgifvare och 4 arbetare, hvilka 36
personer utgöra styrelsen. Representanterna för arbetsgifvarna och
arbetarna bilda ett »kuratorium» för afdelningen 1 — oskolade
arbetare — åt hvilket, under ledning af en ordförande, vald i styrelsen,
anförtros närmaste omsorgen om denna del af verksamheten.
Arbetarerepresentanterna i detta kuratorium erhålla för förlorad
arbetsförtjänst och kontanta utlägg en ersättning af 100 mark årligen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
