Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari - Folkbildning: Upsalastudenternas sociala arbete. Verdandi. och Heimdal. Af Ragnar Fehr och Eli Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Året efter Heimdal inledde Verdandi ett liknande företag, som
sedan dess fortgått under ganska stark tillslutning från tidningarnas sida.
Hittills ha 55 uppsatser offentliggjorts i de prenumererande tidningarna,
hvilkas antal förlidet år stigit till 25. Artiklarne ha behandlat
populärvetenskapliga frågor i vidsträckt bemärkelse och erbjuda för de båda
föreningarna ungefär samma likheter och olikheter som beträffande småskrifterna.
Det återstår att omnämna ett par företag, där Heimdal ensam
verkat. Det är dess läsrum och aftonunderhållningar för arbetare i
Upsala, om hvilka bägge verksamhetsgrenar vi emellertid kunna fatta
oss kort, då deras betydelse är rent lokal.
Aftonunderhållningarna, som började år 1895, ha sedan dess
fortgått 6 à 7 om året, på olika platser i stadens utkanter.
Programmet har i allmänhet upptagit sång, deklamation och ett kort
föredrag. Tillströmningen af åhörare, framför allt barn och ungdom, har
på det hela varit fullt tillfredsställande.
Läsrummet, hvartill medel, som nämndt, anskaffades bl. a. genom
tidningsartiklarne, öppnades i februari 1897. Där funnos tillgängliga
ett rätt stort antal Stockholms- och Upsalatidningar äfvensom ett litet
bibliotek på ett hundratal band. Antalet besökande var emellertid
aldrig stort — framför allt på grund af lokalens föga tilltalande
beskaffenhet. Böckerna öfverlämnades därför till Akademiska sjukhuset,
och läsrummet stängdes efter icke fullt två års verksamhet.
iji ÎJÎ
*•
Vår korta redogörelse torde ådagalägga, att studenternas intresse
för folkbildningsarbetet f. n. är långt ifrån obetydligt. Det kunde
synas som om verksamheten skulle vinna på att centraliseras i st. f.
att som nu fördelas på två någorlunda likartade föreningar. Men
likheten är kanske icke så stor, som det för en utomstående kan
synas. Framför allt ha de båda föreningarna i de flesta fall en helt
olika publik: den ena företrädesvis landsbygden, den andra städerna
och arbetareorganisationerna. Och dessutom råder beträffande
folkbildningsarbetets ratta bedrifvande en icke oväsentlig meningsskiljaktighet.
Opartiskheten, i princip erkänd af båda föreningarna, tillämpas af den
ena på ett sätt, som förefaller den andra som en alltför långt drifven
försiktighet. Och denna skiljaktighet är ur praktisk synpunkt af så
pass stor betydelse, att den torde förhindra en sammanslagning af
verksamheten på något som hälst viktigare område, äfven om icke
redan föreningarnas inre olikhet gjorde en sådan otänkbar. Att
föreningarna emellertid betrakta hvarandra som vänner och bundsförvanter
snarare än som konkurrenter, framgår bl. a. däraf att de nyligen
tillsatt en gemensam kommitté, för att organisera ett nordiskt
folk-bildningsmöte i Upsala innevarande vår, hvartill inbjudning kommer
att utfärdas från Verdandi och Heimdal. Måhända kan detta möte
komma att bidraga till förståelse och samverkan mellan .dem, som på
skilda håll arbeta för folkbildningens sak, där en så stor del af bördan
ännu måste dragas af de enskilde och där särskildt studenterna ha en
så betydelsefull uppgift att fylla.
Upsala i januari 1901. Ragnar Fehr. Eli Heckscher.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
