Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars - Social litteratur - Föreningen Hemdals folkskrifter n:r 68—71 - Fredshopp och Värnkraft af E. L., anmäld af S. E. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af dessa intressanta skrifter vilja vi särskildt påpeka kand.
Söderbergs, bakom hvilkén ligger ett mycket viktigt undersökningsarbete.
Vi hoppas återkomma till densamma.
Fredshopp och Värnkraft af E. L. Stockholm, Fahlcrantz & C:o.
Pris i kr. 50 öre. ’
Detta nyligen utkomna arbete afser att vara ett inlägg i de omdebatterade
dagsfrågor, som stå i samband med regeringens härordningsproposition till innevarande
riksdag. För de icke så få af denna tidskrifts läsare, som vid den största af de
hittills i Stockholm hållna offentliga diskussionerna i ämnet hörde det varmhjärtade
inledningsföredraget, skall det säkerligen bereda stor tillfredsställelse att återknyta
bekantskapen med dess hufvudtankar, här ytterligare utförda och kompletterade.
Författaren har indelat sitt ämne i 5 kapitel: fredstanken, militäruppfostran,
ny härordning, värnplikt och rösträtt samt sedlighetsfrågan. Och han har lyckats
att sammansmälta dessa olika synpunkter till ett organiskt helt, som lämnar ett fullt
intryck af författarens starka intresse och fördomsfria uppfattning af sitt ämne. Sin
plikt som militär likmätigt har författaren fullständigt understöd t regeringens - förslag
till härens omorganisation, men hans synvidder gå längre, och han söker
sammanställa dess rent militära fördelar med de sociala önskningar och kraf, som utmärka
senare tiders intresse för allmänna frågor, och som man vant sig att eljest från
militärt håll se försummade eller missaktade.
Under det att hittills militärkasten gärna sett sig särställd åtskilliga trappsteg
högre än vanliga »civila» medborgare, — hvilka böjelser fortfarande hafva en god
jordmån i hof- och rangväsendets förhatliga subtiliteter — vill författaren ta bort
»vantron pä armébefälets primärställning i samhället» och Önskar se dén svenske
officeren besjälad af ett allvarligt samhällsintresse och därigenom mera samhörig med
andra, likställda samhällsmedlemmar. Först då kan den aktning för mannen i ledet,
hvilken han blifvit satt att icke blott kommendera utan äfven uppfostra, utveckla
honom till det förstående samarbete, utan hvilket intet godt kan komma af det
nödvändiga onda, som heter förberedelse till kriget.
Med utgångspunkt från en sådan aktning för människovärdet, är det gifvet,
att författaren också skall vara rösträttsvän, och han visar sig vara det helt och
varm-hjärtadt, då han instämmer i Heidenstams manande och indignerade sångarord:
»Det är skam, det är fläck på Sveriges baoér, .
att medborgarrätt heter pengar».
De »garantier» i en kommande rösträttsreform, som författaren förslagsvis
tänkt sig, skilja sig vida från de schackrande knep, som plär utmärka deras
ansträngningar, hvilka nu sitta vid de egyptiska köttgrytorna, att paralysera alla
rättmätiga kraf på medborgarskap. Författaren tänker sig en graderad röstskala på
basen af familjernas storlek, så att hvarje familjefar, förutom sin egen äfven ägde en
röst för hvarje omyndig son och modern en för hvarje omyndig dotter. Därmed
vore rösträttens pensonlighetsprincip genomförd till sina ytterstå konsekvenser.
Då förut sagts, att författaren söker försvara regeringens härordningsproposition,
torde det vara öfverflödigt att påpeka, att han afgjordt förkastar hvarje milissystem
i Sverige och i stället med kraft framhåller ett starkt kadersystems fördelar. Och
lika själffallen är hans önskan, att det som skall ske, sker fort — innan vi kanske
utan debatter finge finna oss i en 5-årig värnplikt.
Kunde man blott hoppas, att författarens ärliga och genomtänkta sociala
synpunkter icke vore en ropandes röst i öknen, att han i någon mån vore ett språkrör
för verkligen befintliga intressen i social riktning bland vår officerskår, ett uttryck
för att denna vore beredd att öfvergifva sina anspråk på särställning som adels
vederlike i hoftrapporna och vid annan mondän parad för att i stället öfvertaga rollen
af samhälleligt intresserade folkuppfostrare i den utsträckning detta är möjligt, då
vore också de under nuvarande förhållanden fullt berättigade farhågorna att
öfver-lämna Sveriges ungdom åt ökade militära kraf tifl största delert bort9trukna.
Författaren har på ett visserligen då och då väl mycket blomstersmyckadt och
krystadt språk lämnat ett godt arbete, ett väckande och manande uppslag, som
förtjänar stor spridning till alla delar af vårt folk och icke minst till förf:s yrkeskamrater.
S. E, K,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
