Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April - Föreningen Studenter och Arbetare: dess arbetssätt och ideal (med 2 illustrationer). Af Ellen von Platen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är möjligt. Därifrån utgå de små tésupéer (té med bröd, 25 öre;
smörgås, 10 öre, etc), som hvar och en af föreningens medlemmar
kan få tillfälle intaga innan man skiljs åt efter en afton, som aldrig
kan räknas för bortkastad tid.
De nära nog värdefullaste kvällarna i veckan har jag dock ännu
ej omnämnt: lördagarna, som vi kalla våra litterära aftnar, då någon
Bok antingen refereras eller läses högt, hvarpå man vanligen har en
intressant diskussion i ämnet. — Måndagarna undervisas i träsnideri,
tisdagarna i stenografi, till hvilka lektipner några arbetare gå hela
vägen ända från Hornstull. Onsdagarna kan man få lära sig
Esperanto, så nog söka vi följa med vår tid.
Som all undervisning, all sång och musik och alla föredrag ske
på frivillighetens väg, har årsafgiften för ledamot satts så lågt som
till 3 kr., för att enhvar skall vara i tillfälle ingå i föreningen. Man
måste dock anmälas af en medlem, hvarpå alla anmälningar före invalet
granskas af en för detta ändamål särskildt tillsatt kommitté. Hvarje
afton hvilar ansvaret för det hela på en s. k. jourhafvande manlig
medlem och såsom värdinnor fungera några af föreningen tillsatta
kvinnliga ledamöter. En för ett år vald styrelse har att ordna
hufvud-dragen af Föreningens verksamhet.
All dess sträfvan går, såsom vi redan från första början velat
framhålla, innerst ut på att vi må lära oss betrakta hvarje särskild
individ — vare sig den bildade mannen, handtverkaren, fabriksflickan
eller den eleganta damen af värld — som ingenting mer eller mindre
än en varelse, hvilken behöfver förbättras och utvecklas hvar och en
i enlighet med sin natur. Men denna personlighetens utveckling kan
endast ske genom slipning i det samhälleliga lifvet. Därför skulle vi
vilja ringa i stormklockor åt unga och gamla ur skilda
samhällsklasser: »Förenen er med oss, kommen att lära känna och förstå
hvarandra, så skola bitterhet, partiintressen och klasshat falla bort af
sig själfva, och vi skola alla en dag stå eniga att, om så gäller, värna
om vår nations själfständighet.»
Nästan alla sträfva vi efter bättre lifsvilkor för oss själfva och de
våra; det ligger så att säga i den mänskliga naturen. Vi längta att
blifva lyckligare, fullkomligare än hvad vi äro, att få mera glädje,
kunskap, större inflytande i lifvet. Men vi kunna endast genom
samhället nå därhän. Ha vi ej som far eller son, mor, dotter eller vän
känt oss som en liten del i det stora hela? Föräldrakärleken, barnens
tillit, arbetet för dem som stå oss närmast i lifvet, vänskapen äro
desamma öfverallt. Den glädje är dock störst, som skänkes med
personlig uppoffring, och det är därför kanske som världens största
reformatorer sett något särskildt skönt i att lefva ett lif i fattigdom
och enkelhet.
Det gifves dock tack vare civilisationen så många tillfällen till
utveckling och glädje, tillgängliga blott för de rika. Skall staten
utvecklas sundt, måste dessa tillfällen äfven bjudas de djupa lagren.
Uppfostran, socialt umgänge och tankeutbyte, musik, böcker, taflor,
resor, ja äfven den glädje, som ljusa, rymliga rum och ett häjsosamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
