Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April - En ledare för »Studenter och Arbetare»-företag - Civilisation till de folk som »sitta i mörkret» - En för alla fritt tillgänglig permanent tafvelutställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jÉh ledare för »étudérttér oöh Arb8täre»-föi*ötäg har nyligen
valts till biskop i London. Det är den bekante d:r Winnington-Ingram, hvilken
under många år förestod det s. k. »Oxford Hou^e Settlement», närmast jämförligt
med våra Studenter och Arbetare-föreningar. D:r Ingrams verksamhet vid detta
settlement är särskildt bekant för de utmärkta arbetareklubbar som han i samband med
detta upprättade i östra London. En af dessa klubbar räknar omkring 800
medlemmar, en annan 300 och förbundna med dem äro dessutom 60 andra
arbetare-klubbäi* med tillsammans 8,000 medlemmar. D:r I. deltog outtröttligt i det sociala
kulturarbetet i de mörkaste delarne af östra London. På kriketfältet, i
gymnastiksalen och konsertrummet var han äfven ofta sedd, alltid inspirerande och intresserad.
Afven sedan han blifvit biskop i Stepney och måst lämna sitt kära settlement, drog
han sig ej för att på söndagseftermiddagame vandra till någon af de stora parkerna
och där deltaga i arbetarnes diskussioner i det fria om religion och sociala frågor.
Såsom biskop i London, hvilken plats anses vara den mest kräfvande inom
engelska kyrkan, har han nu tillfälle att draga nytta af de erfarenheter han
vunnit i sift umgänge med arbetare och sin kunskap i sociala frågor.
Civilisation till de folk som »sitta i mörkret». I en artikel i
The North American Review för februari har den bekante skriftställaren Mark Twain
på sitt oförlikneligt humoristiskt-ironiska sätt kritiserat det slag af »civilisation», som
stormakterna utöfva i de »hedniska» länderna Kina, Transvaal, Kuba, Filippinerna
o. s. v. Som prof anföra vi följande:
Att bringa civilisationens välsignelser till vår bror som sitter i mörkret, har
varit en utmärkt affär. På det hela taget har den lönat sig förträffligt, och den kan
ännu lämna afkastning om den bedrifves med försiktighet, men dock icke så mycket
att det är värdt att riskera alltför mycket pengar på den. De folk som sitta i
mörkret bli alltför få och äro alltför skygga af sig. Och det mörker som finnes
kvar, har en alltför obestämd karaktär — det är icke mörkt nog för affären. De
flesta af de folk som sitta i mörkret, äro försedda med mera ljus än som är nyttigt
för dem eller fördelaktigt för oss. Vi ha varit oförsigtiga. — — — — — Vi ha
varit alltför snikna — de folk, som sitta i mörkret ha märkt ,det. De ha begynt
att betrakta civilisationens välsignelser med misstänksamhet, och hvad värre är, att
undersöka dem. — Civilisationen, ställd i sin rätta belysning och på lämpligt
af-stånd, erbjuder följande välsignelser till de folk som sitta i mörkret: Kärlek,
rättfärdighet, mildhet, kristendom, beskydd för de svaga, måttlighet. — — — — —
Officielt hålla vi alla dessa heliga varor till export. Privat och i verkligheten
exportera vi dem emellertid ej, utan behålla dem för oss själfva till hemmabruk.
Ty det fina i affären är ätt vi endast använda dessa välsignelser och många andra,
som tillhöra civilisationen, som ett respektingifvande, ja, t. o. m. bedårande emballage,
hvari vi inpacka den verkliga varan, som våra kunder i mörkret betala med sitt
blod, sina tårar, sitt land och sin frihet. — — — — —
En för alla fritt tillgänglig permanent tafvelutställning
har nyligen öppnats i den bekanta östlondonska stadsdelen Whitechapel. Redan
för 20 år sedan öppnades den första tillfälliga tafvelutställningen i denna stadsdel,
hufvudsakligen genom kyrkoherden Bametts kraftiga initiativ och sedan dess ha
årligen en kortare utställning ägt rum. Till utställningarne ha framstående konstnärer
eller tafvelsamlare gratis lånat sina taflor; de besökande ha fritt tillträde, och om
de så önska, äfven tillfälle att få upplysningar af sakkunniga personer. Vid
utgången uppmanas de besökande att å en lapp anteckna tre af de taflor som de
tyckt bäst om — detta för att utröna de besökandes förståelse af konsten.
Dessa tafvelutställningar, som hållits icke endast i Whitechapel utan äfven i
Canning Town, Bermondsey m. fl. arbetarestadsdelar, ha varit utomordentligt talrikt
besökta. En utställning under 4 veckor i Canning Town hade exempelvis 120,000
besök. Förklaringen härtill är, som d:r Barnett säger, »den hunger efter idealitet
som finnes hos de själar som oafvändt äro nedtyngda af arbete» och det förhållande,
att inga tafvelutställningar finnas inom räckhåll för arbetarne i de från kulturcentra
aflägset belägna arbetarestadsdelarne. Helt säkert skall den nu f Whitechapel
upprättade permanenta utställningen, som enligt beräkning skall bestå af 500 taflor, visa
sig vara till stort gagn för den i många afseenden nedtryckta befolkningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
