Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April - Ett par dagar utom de sociala reformernas räckhåll. Af Hugo Wachtmeister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag kan ej neka, att jag erfor en viss skadeglädje då
skepps-pudeln Pipo, som var dresserad att afhålla araberna från akterdäck,
bet slafhandlaren i de bara smalbenen, hvarvid han hade rätt svårt
att bibehålla sin orientaliska värdighet.
Ångaren glider sakta fram i nattens mörker öfver Medelhafvets
dunkla vatten, följer den bergiga, vildt öde marockanska kusten där
Riffpiraterna afvakta skeppsbrott och strandning för att plundra och
-mörda. Fram emot morgonen bådar en ensam svagt blänkande fyr
annalkandet af civiliserade trakter. Det är troligen Ceuta, ty vi närma
oss mer och mer Gibraltar sund.
Det dagas sakta. Luften är fuktig och gråkall. Hvita dimmor
rulla fram öfver de lugna hafsytoma. Bergen skönjas klarare. En
solstråle strider med dimmorna, dukar under i striden, förnyar gång
efter annan sitt djärfva försök, tills med ens molnbädden spränges,
och Medelhafvets port i solglans ligger framför oss i sin storslagna
skönhet. Två världsdelar sända från skyhöga klippor sin morgonhälsning
till hvarandra. Oceanen möter med väldiga dyningar, hvilka likt
långsträckta åsar rulla emot oss. Med kikare i hand forska vi på den
stora naturliga plankartan efter geografiskt kända punkter: Ceuta, Cap
Spartel, Europa point, Algeciras, lar ifa, Cap Iraf algar.
Ångare drefvo framåt på skilda stråkvägar till världens alla
länder. Klumpiga lastångare, smäckra engelska lustfartyg, hälsande
hvarandra med flaggan. Alla höllo sig dock längs spanska kusten, under
det vi i starkare ström arbetade oss fram inom slafhandelns, sjöröfveriets
och laglöshetens råmärken, under derås väktare det imponerande
Apberget. Midtemot, några kilometer aflägset, reste sig Gibraltarklippan,
utposten för en uråldrig civilisation.
En storm från oceanen väckte mig ur stämningen. Vågorna
gingo skyhöga; det susade och brusade. Vi slungades från kam till
kam. Men endast fem minuter I Ett trollslag, och vi voro åter i dödt
vatten, under det hvitskummiga vågor ännu bröto horisontlinien. 7anger
låg framför oss, bländande hvitt, en sannskyldig arabstad sträfvande
uppför höjden till Kasbahn. Vi ankrade, och en båt nalkades från
stranden under Marockos röda flagga.
Sedan vederbörliga sanitära formaliteter iakttagits, stormades
fartyget af bärarne, underliga figurer i alla kulörer, alla begåfvade med
samma stora förmån: utmärkta lUngor. Vid stadsporten läto
gravite-tiska herrar med korslagda ben oss med en nådig nick passera utan
tullvisitation. Upp bar det genom trånga smutsiga gator med ljusblå
eller hvita hus utan fönster, verkliga labyrinter. Hotell Continentals
läge är stilfullt, resande sig högt öfver hamnen och ett gämmalt
mohriskt batteri.
Länge låg jag framstupa öfver fönsterkarmen och blickade ner
på den lifliga taflan under mig. Bränningarna som rulla in öfver
den långgrunda stranden söka förgäfves öfverrösta larmet från här-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
