Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April - Om Tolstoy som social reformator, efter ett föredrag af rektor S. Almquist (med 1 illustration)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hustru, ej häller svärja och att, då eder voro oundvikliga vid
domstolarna, äfven dessa äro af ondo.
I enlighet med sina nya åsikter flyttade han till Moskva och
utöfväde välgörenhet. Detta hans försök misslyckades emellertid
fullständigt. Troligt är väl — och det synes framgå af uppgifter i hans
böcker —, att han bar sig opraktiskt åt. Alltnog, hans bestämda
öfver-tygelse blef, att det är omöjligt att genom välgörenhet göra något
godt. Hjälpen måste vara moralisk. Men då de som skulle hjälpa hade
samma fel och svagheter, som de som skulle hjälpas, var detta omöjligt.
Penningar voro ej något medel därtill. Ty hvad voro penningar egentligen?
Endast ett sätt att kräfvä hvad andra åstadkommit. Visserligen kunde han
själf och andra rika personer skaffa sig förmåner och njutningar genom
penningar, men det skedde alltid på bekostnad af bönderna och
fabriksarbetarna, hvilka fingo frysa och svälta och få sina varor
ytterligt underbetalta. Nej, pengarna voro ett slafveri och därför afsade
han sig dem. Han ansåg det äfven vara omöjligt att lefva ett
människovärdigt lif i städerna och utan kroppsarbete var det omöjligt
att vara lycklig. Han flyttade därför till landet, beslöt sig för att
lefva ett lif som bonde och att söka hjälpa sina medmänniskor på
det enda möjliga sättet, genom arbete. Det var särskildt skomakeri
han slog sig på, men äfven som bonde, iklädd en tarflig dräkt, sökte
han hjälpa grannbönderna med deras jordbruk. Genom detta lif kom
han i en svår ställning till familjen, som blott delvis delade hans
åsikter. Godset som till hälften får förfalla och aflarema skötas
emellertid af hans hustru — själf vjll han ej ha med dem att göra.
Detta lif gör honom fullt lycklig och ger honom inre kraft att göra
något för sina medmänniskor.
Hans hufvudsysselsättning är naturligtvis nu som förut
skrift-ställareverksamheten. Ännu vid fyllda 70 år är han i stånd att
framställa personer och händelser på samma beundransvärda,
verklighetstrogna sätt, hvilket framgår af hans sista verk, »Uppståndelse».
Tolstoy är »profeten» för tusenden och åter tusendert personer; hans
böcker spridas genom afskrifter och många öfverklasspersoner ha
blifvit påverkade af hans åsikter. I alla sina böcker — äfven de
allra äldsta — framhåller han skarpt skillnaden mellan öfver- och
underklasslif. Öfverklassens lif tillmäter han intet värde — det är en
vefva af fåfänglighet och leder till olycka. I den mån man står högt
är man olycklig — den olyckligaste människan i Ryssland är zaren,
hvilkens lif kan liknas vid en lifstidsfånges — ensamt och öfvergifvet.
Till öfverklassen närer Tolstoy alls intet hat; han tycker tvärt om
synd om de1 stackars männniskor, som • måste lefva ett lif fullt af lyx
och etikettstvång. De mena ofta så väl, men de misslyckas med
allt-ting. Ämbetsmännen t. ex., som ofta äro hyggliga människor, kunna
aldrig göra annat än ondt genom sin skötsel af fängelse- och
domstols-institutionerna m. m. Det enda riktiga är därför att aflägsna sig från
öfverklasslifvet — flytta från städerna; dessa onaturliga och skadliga
samlingsplatser1 och blifva kroppsarbetare.
Tolstoy vill sålunda förvandla öfverklassen till underklass —icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
