Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t
af en officiell och obligatorisk besiktning af äfven andra fartyg än
passagerareångbåtar, , och härvid torde man kunna instämma med en
talare i första kammaren, frih. De Geer, som särskildt betonade det
ändamålsenliga däruti, att besiktningen, åtminstone delvis, anordnas i
form af en offentlig inspektion, som kan, när hälst tillfälle erbjuder sig,
företagas af därtill förordnade fackmän. Denna tanke är ock uttalad
i hr Kinnmans mötion.
Frågan om social lagstiftning till förmån för hafvets arbetare
erbjuder i flera länder den egendomligheten att i vissa afseenden —
som jag i annat sammanhang måhända kan komma att närmare beröra
— sträcka sina rötter långt tillbaka i gångna århundraden, medan den
på samma gång hittills öfver allt utom i England hållits långt i
skymundan, då det gällt arbetareskyddslagstiftning i modernare mening.
En af orsakerna till detta sistnämnda förhållande, som med hänsyn
till sjömansyrkets höga grad af farlighet kunde förefalla synnerligen
märkligt, har i vårt land utan tvifvel varit att söka däruti, att, när
hälst fackkunskapen på detta område åberopats, man alltid har tagit
hänsyn endast till redarnes uttalanden, utan vidare lämnande ur
räkningen såväl hvad sjöassiiradörerna som ännu mera hvad arbetarne i
denna näring och deras representanter kunnat andraga. Rederinäringen
framträder nu hos oss med många kraf på hjälp från det allmännas
sida. Det torde då vara skäl för andra kammaren att, innan den
lämnar sin fortsatta medverkan till dessa fordringars uppfyllande, kräfva
något tillmötesgående från redarnes sida gentemot de reformvänliga
önskemål, som denna kammare gjort till sina.
I alla händelser har emellertid 1901 års riksdag rest en
märkessten på den knaggliga stråt, hvarpå den svenska socialpolitiken
hittills framskridit. Vi ha verkligen fått en »lag om
ersättning för skada till följd af olycksfall i arbetet», och denna lag är med
alla sina ofullkomligheter sådan, att därmed i alla händelser början
är gjord till en svensk arbetareförsäkringspolitik. Den situation, som
framkallades genom kamrarnes skiljaktiga beslut i ämnet, och som ett
ögonblick ansågs nästan olöslig, har på ett ur alla synpunkter lyckligt
sätt afvecklats genom ett fyndigt sammanjämkningsförslag af det
särskilda utskott, som hade denna fråga under sin beredning.
Med förbigående af mindre väsentliga omständigheter bör då först
erinras därom, att utskottet i sitt ursprungliga förslag insatt en, enligt
dess eget erkännande, princip vidrig och för öfrigt ej i den k.
propositionen upptagen bestämmelse, enligt hvilken rätten till ersättning
under i lagen stadgade villkor ej skulle tillkomma någon arbetare,
som icke under minst 8 dagar före olycksfallet haft anställning hos den
arbetsgifvare, i hvars tjänst olyckan skett. Bestämmelsen ströks af
andra kammaren, men första kammaren ökade denna af utskottet
föreslagna väntetid till 14 dagar, på det att genom sammanjämkning skulle
framgå som resultat de först förordade 8 dagarna. Denna
skiljaktighet kunde alltså icke i och för sig föranleda lagens fall, om också
därigenom en omotiverad inskränkning i ersättningsrätten skulle skapas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
