Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj - En skiss från Japan. Af Rudyard Kipling. Öfvers. af G. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också hela bibliotek skrifvits därom, så känner sig hvaije ny åskådare
som en ny Cortez. Och nu var jag i Japan — de lackerade skåpeiis
och konstsnickeriets, de vänliga människomas Japan; landet, som
kamfern, lacksakerna och de hajskinnshöljda svärden komma från, och
därtill befann jag mig, enligt böckernas utsago, bland en nation af
konstnärer. Visserligen skulle vi endast stanna tolf timmar i
Naga-saki, innan vi fortsatte till Kobé, men på tolf timmar kan man
tillägna sig en aktningsbjudande massa nya erfarenheter.
Höjderna rundt Nagasaki pryddes af en gulblandad grönska, som
jag var mycket villig att anse vida skild från andra länders grönska.
Färgen var lik det gröna på en japansk skärm, och tallame voro
skärmamas tallar. Själfva staden syntes knappast från den
skepps-fyllda hamnen. Den låg bland kullarna, och dess affärs del, en
otref-lig kaj med tillhörande byggnader, var smutsig och ödslig. Jag hörde
med glädje, att affärslifvet låg nere i Nagasaki. Japanerna borde ej
beblanda sig med affärer.
När min jinrickscha, dragen af en vacker ung man med
äpple-färgade kinder och baskiska drag, förde mig rakt in i första akten
af Mikadon, hade jag svårt att ej skrika af förtjusning. Jag lutade
mig mot sammetskuddarne och log saligt mot Pittising med sitt skärp
och tre jättestora hårnålar i det blåsvarta håret och tretumshöga
trä-pallar under fotterna. Hon skrattade, och hennes skratt, som var en
väluppfostrad kvinnas’ skratt, var Japans välkomst till mig. Jag tror
ej det står i folkets makt att låta bli att skratta. Gatorna vimla af
tusentals barn, och de äldre måste vara som unga, på det att bamen
ej må störas i sin glädje. Nagasaki är bebodt uteslutande af bam.
De vuxna tolereras af gunst och nåd. Ett barn på fyra fots längd
går bredvid ett barn på tre fot, som leder vid handen ett på två
fot, som bär på ryggen ett pyre på en fot, som — men ni skulle ej
tro mig, om jag sade, att raden går ända ned till små dockor på sex
tum. Dessa små dockor sprattla och skratta. De äro inlindade i en
slags lång blå skjorta, omknuten med ett skärp, som äfven håller ihop
bärarens långa skjorta. Om man lossar skärpet, så stå därför lillen
och dess litet större broder alldeles nakna.
Om ni söker färgrikedom, lysande butikfasader och granna
lantämor, så finner ni intet af allt detta bland Nagasakis trånga,
sten-lagda gator. Men, om ni vill skåda husbyggnadskonst, om ni vill få*
se prof på ytterlig renlighet, sällsynt god smak och ett fullständigt
underordnande af det skapade föremålet under dess skapares behof,
så finner ni allt, hvad ni söker och mera därtill. Alla tak ha en
mörk blygrå färg, antingen de äro täckta med spån eller tegel, och
alla husväggar ha den färg, som Gud gifvit det trä, hvaraf de äro
byggda. Det finnes ej spår af rök eller disighet, och under en
moln-täckt himmel kunde jag se in i den trängsta gränd som i ett öppet skåp.
Ni har för länge sedan läst om, huru ett japanskt hus är byggdt
af skjutbara pappersskärmar, och alla ha hört historien om
inbrotts-tjufven i Tokio, som gjorde inbrott med en sax i stället för med
bräckjäm och borr och stal konsulns byxor Men inga beskrifningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
