Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6 September - Skilda sociala frågor: Internationellt arbetareskydd. Af Erik B. Rinman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det icke från Tysklands kejsartron impulsen utgick. Men så hade
det privata initiativet hunnit växa så mycket mera starkt, och hösten
1897 såg tvänne tätt på hvarandra följande internationella
arbetare-skyddskongresser samlas. Den första hölls under sista veckan af
augusti i Zürich och räknade deltagare ur så godt som alla politiska
och religiösa läger, här förenade blott i och genom den gemensamma
öfvertygelsen om statens rätt och plikt att reglerande ingripa i det
industriella arbetsaftalet. För de resolutioner, som denna kongress
fattade i fråga om arbetstidens begränsning för män, kvinnor och
minderårige, om söndags- och nattarbete, om arbete i hälsofarliga
yrken, om yrkesinspektionen m. m. kan i detta sammanhang ej
redogöras. För tillfället skall blott erinras om, att alla uttalandena gingo
i ännu mera skyddsvänlig riktning än Berlinkonferensens, samt att
sär-skildt två frågor under tiden trängt sig fram och här togo en stor
del af kongressens tid i anspråk.
Den ena var frågan om reglering af de vuxne männens
arbetstid eller m. a. o .normalarbetsdagen, som hittills knappast utanför det
socialdemokratiska partiet ansetts tillhöra arbetareskyddslagstiftningens
område, ehuruväl lagbestämmelser, dock föga restriktiva, redan funnos
på detta område i Schweiz och Österrike. Den tyska näringsförordningen
innehåller äfven i rudimentär gestalt en möjlighet att med hänsyn till vissa
yrkens olika grader af hälsofarlighet på laglig väg införa därefter afpassade
dagliga maximitider äfven för vuxne mäns arbete, men en för alla
industriella yrken lika bestämd maximalarbetsdag hade icke vunnit många
anhängare utom nyss nämnda parti. Kongressen uttalade sig
emellertid med 170 röster mot 81 för en lagstadgad maximalarbetsdag om
8 timmar för alla arbetare och anställde i handel, industri och det
större jordbruket samt i kommunernas och statens motsvarande företag.
Den andra af dessa båda frågor rörde sig om speciella
begränsningar för de vuxna kvinnornas arbete. I de stora industriländerna
finnas sedan-länge sådana begränsningar, hvilka, medan somliga vilja
ytterligare skärpa dem, redan i sin nuvarande gestalt mötas af häftig
opposition från kvinnligt håll och framställas såsom blott afsedda eller
åtminstone ägnade att kväfva- kvinnornas konkurrens på den
industriella arbetsmarknaden. Medan detta syfte måhända icke är helt
främmande för mången, som i det för billigt pris utbjudna kvinnoarbetet
ser ett väsentligt hinder för hela arbetsklassen i dess sträfvan att
upprätthålla drägliga lönevillkor, så utgöra hänsynen till familjen, till
barnens uppfostran, till moderskapeUoch kommande släktens hälsa
huf-vudskälen för andra att kräfva ett effektivt kvinnoskydd. Detta ämne
var ock det mest brännbara vid Zürichkongressen och ledde till
upprullandet af så godt som hela »kvinnofrågan» i dess oupplösliga
sammanhang med de ekonomiska förhållandenas gestaltning. *)
*) Ett ganska typiskt exempel på meningsskiljaktigheterna inom detta område
erbjuda de strider, hvilka i danska riksdagen nyligen föregingo antagandet af den
nya fabrikslagen, som ersätter 1873 års lag om arbetstidens begränsning för
minderårige. Regeringsförslaget innehöll bl. a. ett stadgande om 10 timmars
maximalarbetsdag och förbud mot nattarbete för vuxna kvinnor, men dessa bestämmelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
