Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6 September - Skilda sociala frågor: Internationellt arbetareskydd. Af Erik B. Rinman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det bör hår ock erinras om, hur planerna på att göra
arbetareskyddet internationellt på ett ganska tidigt stadium vunno understöd i
Frankrike, och detta i allra första rummet hos en del större
fa-briksägare, hvilka stundom nödda och tvungna, stundom också af
öf-vertygelse omfattade maximalarbetsdagens grundsats men framför allt
ansågo den internationella konkurrensen här kräfva internationell
likformighet. Det bör vidare erinras om, huru dessa sträfvanden vunno
anklang hos regeringen, först sedan denna fått en socialistisk
handelsminister, och huru alltså denna reformtanke burits fram genom
samverkan af vidt skilda men i en punkt sammanfallande intressen.
Handelsministern Millerand har också på ett alldeles särskildt sätt
drifvit fram frågan genom den lag angående arbetstidens begränsning,
som han på våren 1900 lyckades få antagen, och hvilken skall, efter
att hafva successivt trädt i tillämpning, nu om tre år gifva en
lag-stadgad maximalarbetsdag af 10 timmar åt så godt som alla
industriarbetare i Frankrike. Naturligtvis har denna lag i särskildt höggrad
framkallat farhågor för den franska industriens konkurrensförmåga,
dessa farhågor ha utgjort en gynnsam jordmån för arbetet på att
åstadskomma internationella öfverenskommelser eller åtminstone
öfver-ensstämmelser, och sålunda var jordmånen väl förberedd för den
internationella arbetareskyddskongressen i Paris sommaren 1900.
Om denna kongress, som var samlad 25 — 29 juli, kunde mycket
af intresse vära att meddela, men utrymmet tillåter oss blott att
närmare ingår på hvad som var hufvudändamålet därmed, nämligen
grundläggandet af en internationell förening för lagstadgadt arbetareskydd.
Om kongressens allmänna karaktär bör emellertid nämnas, att den
var så tillvida officiell, att den stod under franska regeringens beskydd,
att inbjudningar ne hade utgått från handelsdepartementet, att den
högtidligen öppnades af handelsministern Millerand, samt att alla stater
voro inbjudna att sända officiella representanter. Denna kallelse hade
också hörsammats af åtskilliga regeringar, så att vid kongressen
fun-nos officiella ombud för Frankrike, Schweiz, Belgien, Holland,
Danmark, Ryssland, Österrike, Förenta Staterna och Kanada samt
möjligen några fler. Att den tyska riksregeringen höll sig undan,
förvånar nog ingen, som följt dess socialpolitiska hållning på senare år.
Kongressen var emellertid också öppen för en hvar enskild person, som .
önskade deltaga däri, och denna kategori var äfven den talrikaste.
Bland dessa deltagare funnos personer ur mycket skilda läger, äfven
socialister, och alla hade ditkommit under den i inbjudningen uttalade
förutsättningen, att själfva principen om arbetareskyddslagstiftningens
berättigande icke skulle underkastas ny diskussion; den saken ansågs
utdebatterad. Diskussionen bestod egentligen i redogörelser för
bestämmelserna i olika länder om arbetstidens begränsning, om
nattarbete samt om yrkesinspektionen, hvilket sistnämnda ämne inom
parentes sagdt med åren allt mera ryckt fram i första ledet af hithörande
angelägenheter.
Det var pä kongressens sista dag, som beslut fattades om
bildandet af den internationella föreningen och statuter för denna anto-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
