Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6 September - Den nya danska fabrikslagen - Den socialpolitiska väckelsen i Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara att vaka öfver lagens tillämpning och gifva regeringen och
fabriksinspektionen upplysningar och råd i alla frågor, som kunna hänföras under
den nya lagen. Ordföranden i Arbetsrådet utses af kungen, och de 8 öfriga,
af hvilka 3 måste vara arbetsgifvare och 3 arbetare, af inrikesministeriet på
så sätt, att af 9 arbetare och 9 arbetsgifvare, som valts af resp. ude samv.
fagforbund“ och “Arbejdsgiverforeningen“ utses 3 medlemmar af
hvar-dera parten.
Den socialpolitiska väckelsen i Italien, i ett af de senare
numren af “Soziale Praxis“ redogör en italienare för den socialpolitiska
väckelsen i Italien. Det framgår att den sociala lagstiftningen i Italien står
långt efter andra länders och tillämpas mycket ofullständigt. Sålunda finnas
exempelvis i hela Italien allenaät 3 fabriksinspektörer; och lagen om
barnarbetet, som fastställer en minimiålder, lägre än alla andra europeiska staters,
är helt och hållet en död bokstaf, då ingen kontroll utöfvas.
Orsakerna till detta förhållande äro många. Kapitalisterna äro så svaga,
att den för reformer nödvändiga konflikten mellan dem och den
egendomsägande klassen icke kan uppstå, hvarför de i stället sluta ett fast förbund
med den. A andra sidan befinner sig den italienska industrien, som
upp-drifvits genom onaturliga skyddstullar, men belagts med höga skatter, i ett
så utmattadt tillstånd, att den måste till det yttersta utnyttja arbetarnes
krafter och vara en fiende till all social lagstiftning. Slutligen äro
syd-italienarne, som ännu, enligt feodalt system, behärskas af några få stora
godsägare, fullständigt oförstående inför en demokratisk reform af den
borgerliga lagstiftningen.
De ’svåra missförhållanden, som på grund häraf uppstodo, alstrade snart
en hemlig agitation i landet, som hotade statens säkerhet. Den arbetande
klassen töfvade ej att kasta sig i armarne på de socialistiska partierna, som
visade sig vara deras verkliga vänner. De organiserade sig i disciplinerade
skaror, som anordnade strejker eller mer eller mindre revolutionära rörelser.
Regeringen försökte först svara härpå med förföljelser och våld. Jämvägarne
ställdes imder militärbeskydd, soldater användes som strejkbrytare vid
skördearbetet o. s. v. Men den häraf alstrade förbittringen framvisade dårskapen
af denna politik. Och ändtligen förstod regeringen, att det icke gick för
sig att kufva en rörelse, som på grund af förhållandena måste existera, utan
att det var klokare att disciplinera den, borttaga den revolutionära
karaktären och införa den ibland det nationella lifvets normala företeelser.
Framför allt borde regeringen visa, att dess hjärta klappade för de fattiges
öde; den borde själf taga initiativ till reformer och på detta sätt motarbeta
de revolutionäres inflytande bland den arbetande klassen.
Tydligen i denna afsikt framlade ministern Zanardelli det nya förslaget
till social lagstiftning. Enligt detta skall minimiåldern för barn sättas till
10 år för vanligt arbete, till 13 år för arbete under jorden och till 15 år för
nattarbete. Arbetstiden för 10—12 års barn skall inskränkas till 8 timmar;
arbete af barnsängskvinnor skall förbjudas. Vidare skola arbetareråd
upprättas för att pröfva arbetarefrågor och öfvervaka lagstiftningen. Förslag
framställes äfven om upprättande af en pensionskassa för arbetare samt
om ordnande af arbetarnes yrkesföreningar. Alla dessa förslag lida
visserligen af ofullkomligheter. men man får hoppas att (le bli förbättrade under
kamrarnes behandling. 1 alla händelser visa de, att en ny dag gått upp för
de italienska arbetarne. Den reaktionära epoken, då staten beskyddade
allenast den egendomsägande klassen, är till ända, och den nya staten
upptager med allvar de fattiges och betrycktes sak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
