Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. Oktober - Social månadsrevy. Af G. H. von Koch - Den engelska fackföreningskongressen - Den tyska socialdemokratiska partidagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n , , Under den gångna
° månaden har intresset
fackförenings- för utlandetg arbetare-
kongressen. rörelge koncentrerat sig
kring de stora arbetarekongresser, som
hållits i England och Tyskland. Vid
båda dessa kongresser förelågo
mycket viktiga frågor, som motsågos med
spänning. Den engelska
fackförenings-kongressen hölls i den waleska staden
Swansea och var besökt af 409
ombud, hvilka representerade omkring
l1/* million arbetare. Sammanlagdt
finnas nu 1,292 fackföreningar med
1,802,815 medlemmar, men en hel del
kolgrufve- och maskinarbetare voro
ej representerade. Kongressen leddes
af sekreteraren i
sättarefackförenin-gen C. W. Bowerman, som i sin
“pre-sidentadress“ yttrade skarpa ord om
den engelska krigspolitiken och
arbe-tarnes pliktförgätenhet vid de senaste
valen.
Det hufvudsakliga intresset knöt
•sig omkring den viktiga, frågan huru
fackföreningame skulle ställa sig till
öfverhusets utslag rörande
Taff-Vale-konflikten. Genom detta utslag ha
fackföreningame, enligt mångas åsikt,
blifvit på nåd och onåd öfverlämnade
åt arbetsgifvarne. De äro nämligen
med alla sina fonder ansvariga för
den skada eller de olagliga handlingar,
som deras tjänstemän bégå, och
följden häraf har redan visat sig genom
flera åtal. Denna situation var
alldeles för ny, för att kunna vjd årets
kongress föranleda några
genomgripande åtgärder; att den småningom
skall åstadkomma* en fullständig
förändring i hela den engelska
fackföreningsrörelsen är troligt. Män
beslöt visserligen, att göra några försök
att ändra lagstiftningen, men man
synes vara ense därom, att ingenting
är att vänta af densamma. Det fÖr:
sta blir väl att skilja de väldiga
sjuk-och uriderstödsfonderna från
strejkkassorna och placera de senare i
utländska banker. Kongressen
öfverlämnade emellertid denna viktiga
fråga åt den parlamentariska
kommissionen utan att göra något direkt
uttalande.
Rörande åtskilliga andra frågor
visade kongressen en påfallande
konservativ eller regeringsvänlig
ståndpunkt. Sålunda förkastades med en
väldig majoritet en resolution om
produktionsmedlens nationalis éring
hvilken antagits hvarje år sedan 1893
med undantag af sista året, då den
afglömdes. Med en ungefär lika stor
majoritet vägrade kongressen att till
behandling upptaga en resolution mot
krigspolitiken i Sydafrika; antagligen
spelade här in såväl formella skäl
som ock vissa försiktighetshänsyn.
Ett förslag om obligatorisk skiljedom
fick blott en tredjedel af
representanterna med sig. Däremot antogs
enhälligt ett uttalande i
ålderdoms-pensioneringsfrågan samt resolutioner
om allmän rösträtt,
åttatimmarsda-gen m. m.
I allmänhet ger denna kongress ett
intryck af oklarhet, som väl kan i
någon mån förklaras af den kritiska
ståndpunkt, hvari fackföreningarna
befinna sig. I den tyska
socialdemokratiska prässen är kongressen
föremål för en ytterst skarp kritik
och det saknas icke häller från
engelskt håll klagomål på bristande
handlingskraft och förstånd bland de
ledande männen.
Den tyska De tyska social
demo-sociatde- kratemas partidag
af-mokratiska hölls i år i den gamla
partidagen, hansestaden Lübeck. Om
den samma kah i allmänhet sägas, att
debatterna voro ytterst lifliga och
mycket personliga och att de viktiga
frågorna altför mycket undanskötos
för de tvänne frågor som på sista
tiden satt sinnena i brand bland de
tyska socialdemokraterna: frågan om
Bernsteins ställning och
strejkbrytar-historien från Hamburg.
Bernsteindebatten utgjorde intet egentligt nytt
för dem. som följt debattérna vid
partidagarna i Stuttgart och Hannover
eller som följt den ytterst hätska och
personliga striden mellan Bernstein
och Kautsky. Den närmaste
anledningen till att Bernsteins kritik af den
vetenskapliga socialismen denna gång
blef utsatt för anfall, var ett
föredrag som Bernstein hållit i en
studentförening och hvari han satt ifråga
om namnet »vetenskaplig socialism»
kunde anses riktigt. Bernstein,
som själf var tillstädes, försvarade
sin ställning inom partiet och
framhöll faran af ätt hindra den fria
kritiken; På hans sida stodo flere af
partiets främste mttn, såsom Heine,
David m. fl. Motsidans talanfördes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
