Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. Oktober - Social månadsrevy. Af G. H. von Koch - Nykterhetsrörelsen - Präster och barnmorskor - En universitetsskandal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grundat ett centralförbund för
mykter-hetmndervisningen och anslagit
omkring 4,000 kr. för dennas
organisation. Detta förbund skall verka
gegenom upplysning bland ungdomen
och icke afse agitation för vinnande
af medlemmar i något visst
nykter-hetssällskap.
Ungefär samtidigt med denna nya
organisation har bildats den första
prästerliga nykterhetsföreningen. Det
skedde vid ett prästmöte i Linköping
och efter ett föredrag af kyrkoherde
Flygare. Om framtiden af denna
nya prästerliga verksamhet är för
tidigt att döma.. Man kan endast
hälsa de präster som äro nog
upplysta att förstå nykterhetsfrågans
betydelse, välkomna i ledet bland vårt
lands absolutister, hvilka 1 nu torde
uppgå till en tjugondedel af landets
befolkning.
D > , , Såsom skandalösa kan
Präster och man onekligen beteckna
barnmorskor. förh&llande meilan
präster och barnmorskor inom
Göteborgs stift, som afslöjades vid ett
barnmorskemöte i Göteborg. Vid
detta möte lämnades flera exempel
på hur brutalt prästerna behandla de
ogifta mödrar, som önska vara okända.
Ofta nekar prästen att anteckna eller
döpa barn af dessa mödrar ; och icke
ovanligt är att barnmorskor som
mottagit kvinnor, hvilkas tillstånd fordrat
vård, fått åhöra dundrande strafftal
härför. Af en äldre aktad barnmorska
omtalades ett fall, då en präst med
våld skaffade sig kännedom om
moderns namn. Dessa
meddelanden framkallade djup indignation
bland mötesdeltagarne och på förslag
af generaldirektör Linroth fattades
en resolution, hvari barnmorskorna
uppmanades vända sig till läkare
eller konsistorium när präster handla
lagstridigt i förevarande fall.
Det nu nämnda, om okristlighet och
maktlystnad vittnande beteende, är
tyvärr icke det enda som kan läggas
det schartauanska prästerskapet till
last. Hvar och en som något känner
förhållandena, vet huru
upplysnings-fientlig och trångsint en stor del
af detta prästerskap är. Än gäller
det att kväfva nykterhetsrörelsen, än
är det föreläsningsverksamheten som
skall göras betydelselös genom
förbud mot föredrags hållande å sön-
dagame, än åter är det fråga om att
förkrympa folkskolans utveckling
genom att belasta skolkurserna med
öfvervägande katekespluggning. Det
är att förvänta att det lägre
prästerskapet skall fortgå på sin
kulturfientliga stråt så länge stiftsherden icke
lär dem annat. Men i dess ställe
ställer denne till sådana frispektakel
som att offentligen varna föräldrar
att skicka sina barn i en nyinrättad
skola som förestås af en mycket
framstående skolman emedan där utöfvas
sainunderviming! Det synes’ dock
icke finnas något skäl att tåla
dylika utslag af ofördragsamhet och
hersklystnad.
En universi-
En föga smickrande
7’ T’, uppmärksamhet har vårt
tetsskandal. sydsvenska univeTsitet
förskaffat sig genom striden om
professuren i nationalekonomi och
finansrätt, till hvilken docenten Wicksell
och d:r Cassel varit sökande.
En medlem af det akademiska
konsistoriet tillät sig att mot Wicksells
kompetens anföra ett uttalande i
försvarsfrågan, hvilket ej hade det
minsta med de vetenskapliga meriterna
att göra och nédlät sig till en sådan
futtighet, som att anmärka att W.
ej undertecknat sin ansökan med
“underdåriigst“. Han lämnade d:r
Cassel första rummet och W., “ehuru
med tvekan“, det andra. ’Hade det
blott varit denne ende som användt
en sådan ful taktik! Men 4 andra
professorer följde prof. Bäcklund i
sporen, och en femte, prof. Quejmerstedt,
djärfdes, i strid mot alla sakkunniga,
förklara W: inkompetent, därvid
till-läggande, att denne nått till en punkt,
där man ej kunde respektera
öfver-tygelsen. Det är naturligt, att d:r
Cassel ej ville låta sitt namn kvarstå
å ’ förslaget, när oriktiga medel
an-vändts vid utlåtandets afgifvande.
Han tog därför tillbaka sin ansökan,
men gjorde samtidigt ett ganska
o-lämpligt anfall på Wicksells
vetenskapliga auktoritet. Trots att några få
tidningar söka öfvertala k. m:t att
underlåta att utnämna Wicksell, torde
hans val dock vara säkert, och ett
lämpligt svar därmed gifvas åt dem,
som sökt hindra de vetenskapliga
meriterna deras afgörande betydelse
vid universitetslärareplatsers
tillsättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
