Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. November - Social månadsrevy. Af G. H. von Koch - Hungersnöd och arbetslöshet - Fredssaken och den sociala frågan - Bojkotten mot kriget - En storstrejksfråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sammanställning af
arbetsförhållandena i skilda landsdelar skulle just
nu erbjuda ett särskildt intresse, ha
vi träffat öf veren skommelse med
ordföranden i landsorganisationen, hr H.
Lindqvist, att lämna en sådan, men
på grund af svårigheterna vid
uppgifternas insamlande kan den ej
inflyta förrän i nästa häfte.
_ . . Det nära sambandet
Fredaaaken meUan fredssaken och
00, tno 80C,~ den sociala frågan har
a/a tragan. för förg|a g4p|en; s4.
vidt vi veta, betonats å en
fredskongress. I en ‘ “vädjan till folken“
uttalade den tionde internationella
fredskongressen i Glasgow bl. a.:
“Öf-verallt tränger sig det sociala
problemet fram i en alltmer hotande
form, och för hvarje dag börjar man
allt klarare inse, att enda medlet för
att kunna skaffa den stora massan
en människovärdig existens, är att
göra slut på den anarki, som nu
råder i staternas förhållanden
inbördes.“ Och på ett annat ställe säges:
“Tiden är inne, då alla människor
måste inse att fredsfrågan är
detsamma som brödfrågan.“ Af särskildt
intresse för kooperationsvännerna
torde vara,’ att kongressen enhälligt
gjorde följande uttalande:
“Kongressen uppmanar fredsvännerna, att i
sina resp. länder understödja den
kooperativa rörelsen med alla medel,
som stå dem till buds.“
„ .. „ Äfven på ett annat sätt
? .en.
harfredssakensnärasam-mot kriget. band med d sociala
frågan tagit sig uttryck. Från Holland
har nämligen utgått den storslagna
planen, att alla jordens hamnarbetare
skola sammansluta sig för att genom
bojkottning af engelska fartyg vid
lastning och lossning söka få ett slut på
det bedröfliga boerkriget. Från
Amsterdam ha utsändts delegerade till
alla större europeiska hamnar för att
utforska arbetarnas sympatier för
planen. På några större hamnplatser
har utlofvats medverkan och
penningbidrag, på andra ha afböjande eller
undvikande svar lämnats. I Sverige
ha de delegerade mötts med intresse,
men något aktivt deltagande i
bojkotten ha de organiserade arbetarna
ej kunnat utlofva, bl. a. af det skäl,
att de ej vilja splittra krafterna i
den händelse den politiska
storstrejks-frågan skulle förverkligas.
Om också, hvilket är ganska säkert,
vid detta tillfälle sammanhållningen ej
är nog stark att förverkliga den stora
fredsplanen, så är det väl antagligt,
att tanken på den internationella
arbetarerörelsens fredsmission ej hör
till dem, som försvinna.
En aior-
6
’ Stor rörelse har rådt
. , o i Frankrike beträffande
atrejksfrago. gn ifr4gasatt storstrejk
bland grufarbetarna. Redan i våras
framställde arbetarna sina fordringar
på 8 timmars arbetsdag, en viss
minimilön och en pension af 2 francs
om dagen efter 25 års arbete. Dessa
fordringar fördes inför regeringen,
som tillsatte en kommitté för att utreda
saken. Då emellertid resultatet af
denna undersökning lät vänta på sig,
uppstod bland arbetarna planen att
genom storstrejk framtvinga de
Önskade reformerna. En allmän
omröstning anställdes, som ledde till
det resultat, att storstrejk skulle
proklameras från den 1 november.
Beslutet fattades med 40,000 röster mot
10,000, men icke mindre än 77,000
arbetare deltogo ej i omröstningen,
hvadan den allmänna meningen blef
okänd. I vissa trakter af landet var
intresset för storstrejken ytterst svagt.
Vid Monceaux les mines, platsen för
förra årets långvariga strejk,
röstades däremot nästan enhälligt för
densamma.
Det såg en tid ut, som om blodiga
sammanstötningar skulle komma till
stånd i den händelse strejk
proklamerats och regeringen skyndade att
förbjuda utlämning af gevär till
arbetarna. Men lyckligtvis besannades ej
farhågorna. Regeringen, som
måhända förut underskattat frågans vikt,
intog en lugn hållning. Den
förklarade sig fasthålla vid sin förra
ståndpunkt, att pensions- och ar bets
tidsfrågan borde göras till föremål för
noggrann undersökning, men att
frågan om minimilön endast kunde
af-göras af arbetarnas och arbetsgifvamas
organisationer gemensamt.
Vid deputeradekammarens
sammanträde framlades arbetarnas fordringar
och beslöts öfverlämna frågan till ett
utskott med begäran om skyndsam
behandling.
Undersökningar skola ske både i
arbetstids- och pensionsfrågan, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
