Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari - Folkbildning: Arméns kultivering ur nykterhetssynpunkt. Af Ernst Liljedahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kasernen eller baracken, där han kanske förlägges bland idel
främlingar. Föräldrakrafvet bjuder, att militärlifvet icke får skilja de unge
från deras vackraste ideal, dygden, och tror man — såsom
undertecknad med flera — att detta kraf skall kunna uppfyllas, så ligger
det vikt uppå att försöka göra en sådan tro så klarseende som
möj-ligt, ty annars blir den endast en — blind tro. Förtroendet för den
militära ledningen kommer alltid att i icke oväsentlig grad bero af
den trygga känsla, nationen erfar, då kritiken har sin örnblick stadigt
riktad på våra militära förhållanden, och ett förtroende, som kan
af-vara denna trygghetskänsla, är mest frasrikt nonsens, ty vi veta, att ingen
institution reformerar helt sig själf, liksom ingen individ gör det.
En hvar med våra militärförhållanden förtrogen måste erkänna,
att det å de flesta mötesplatser nu ser bättre ut än förr, att andan
är mera human. Och just därför, att man icke vill skära vingarna
från sin dröm om militärkallets kultiveringsförmåga, all sekelgammal
pessimism till trots, verkar åsynen af den militärinteriör,
»Försvars-vän» blottar, dubbelt pinsamt. Det är dock icke meningen att här
dröja vid detta specialidW, utan endast att med anledning af detsamma
anställa några reflexioner öfver den viktiga frågan om arméns
kulti-vering, särskildt ur nykterhetssynpunkt.
Generalmajor Stjernstedt yttrar i sin beaktansvärda inlaga till
landtförsvarsdepartementet angående den militära folkbildningstanken,
att om denna kunde realiseras, så skulle officerarna finna ökadt
intresse för tjänsten genom medvetandet, att de hafva ej endast en rent
militär, utan äfven en stor social uppgift att fylla.
Begreppet »folkbildning» har många bestämningar. De förnämsta
äro nykterhet och sedlighet, och inom armén bör mycket kunna
uträttas i dessa ideals tjänst. Det är en ofällbar sanning, att när
mili-tarismen söker stå på egna fötter, så trampar den ned kulturen, men
låter den sig bäras af en kultiverad folkopinion, för hvilken det sociala
framåtskridandet är alla berättigade institutioners ändamål, så blir
militarismen icke kulturfientlig.
Faktum är att ölutskänkningen å lägerplatserna stundom under
sön- och helgdagar, då den civila befolkningen strömmar dit, förorsakar
störande uppträden. Det militära dagbefälet, som jämte vaktmanskapet
har att öfvervaka ordningen, tar dock ingen befattning härmed
annorstädes än inom lägret. Utan medbestämmanderätt vid beviljandet af
tillstånd att försälja öl å lägerplatserna måste sålunda kommunerna
dragas med de civila dryckeshjältarna, när dessa larmande begifva sig
hemåt från mötesplatserna. Här föreligger en uppenbar rättskränkning
mot kommunerna, hvilken särskildt hr W. Styrlander påvisat med
erfarenheter från sin hemort, då frågan debatterats inom Andra
kammaren.
Men äfven om verkningarna af rusdrycksmissbruket ej
öfver-skredo lägerområdet, där god tillgång på ordningsväktare finnes, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
