Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari - Skilda sociala frågor: Den sociala lagstiftningen vid årets riksdag. Af K. G. Karlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagar, medan tiden för extra sammanträde icke fick öfverskrida en
vecka.
Åt postsparbanken. är meningen att uppdraga inkasserandet af
försäkringsafgiftema och utbetalningen af lifräntor och öfriga
ersättningsbelopp äfvensom förvaltningen af den under årens lopp samlade
försäkringsfondens medel.
I riksdagens beslut rörande lagen angående ersättning för
olycksfall i arbetet ingick, att lagen icke skulle träda i kraft förr än
riks-försäkringsanstalten blifvit inrättad. Alltså har man nu all rätt
att antaga, att man skall få se den tillämpad från och med den i
januari 1903.
Den viktigaste af alla motioner på ifrågavarande område synes
mig vara hérr David Bergströms — n:o 127 — angående lagstiftning
för tryggande af arbetarnas föreningsrätt. Denna rätt är nämligen det
grundläggande i arbetarnes enxancipationsarbfete, och kan den utan
straffpåföljd kränkas, * då’ tillfogas’ sagda aJrbete ett islag af afgörande
betydelse. Den enskilde arbetaren betyder föga eller intet i striden
for uppnåendet af bättre villkor för folkets breda lager.
Sammanslutningen är just <iet vapen som arbetarna måste använda, om de
vilja framåt, och beröfvas de detta vapen, så stå de praktiskt sedt så
godt som värnlösa. Motionären, med hvilken herr A. Hedin
instämmer, framhåller, att enligt svensk rättsuppfattning föreningsrätten
betraktas såsom en allmän medborgerlig rättighet, »hvilken icke utan
vidare kan en medborgare frånerkännas eller frånhändas». Härefter
påminner han orri huru svenske arbetsgifvare genom
kontraktsbestäm-melser uppsatta vid arbetsaftalet söka beröfva arbetarna sagda allmänt
medborgerliga rättighet. Som åskådningsmaterial låter förslagsställaren
motionen åtföljas af ett antal arbetskontrakt, hvari bestämmelser af
ifrågavarande art finnas intagna.
I en annan motion — n:o 12 — yrkar samme motionär, som
städse haft ett vaket öga för hvad här kallas social lagstiftning, att
riksdagen skall hos k. m:t anhålla om revision af lagen angående skydd
mot yrkesfara. Med stöd af yrkesinspektöremas berättelser framhåller
motionären en hel del punkter, som erfarenheten — ofta en med
människolif köpt erfarenhet — ovederläggligt visat tarfva ändring.
I hög gräd upprörande är den vårdslöshet för arbetarnas lif och
lemmar, som yrkesinspektöremas officiella berättelser ge vid handen, att
man visar inom äfven ansedda industriella inrättningar. Motionären
återger följande träffande yttrande ur bilagan till en yrkesinspektörs
årsberättelse: »våra känslor uppröras när vi af tidningarne erfara, att
en dödsdom blifvit afkunnad, och vi räkna kanske efter, huru många
år som gått sedan den senaste afrättningen. Den dödsdömde får dock
på smärtfritt sätt mista lifvet för att försona sitt brott. Huru mycket
mera borde vi ej uppröras vid den tanken, att vår blomstrande industri
kräfver, förutom de många sårade, ett offer hvar tredje dag af oskyldiga
medmänniskor, hvilka, krossade och sönderslitna, ofta dö under de
svåraste plågor.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
