Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars - Butikbiträdenas ställning i London. Af Anna Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
taga sina plikter, då de äro betalda i »klump», kan mer än väl inse,
att stora orsaker kunna finnas för klagomål. Många biträden
föredraga därför att rådfråga andra läkare, ehuru de månatligen betala
för läkarevård..
Ett annat klagomål, som ofta höres från butikbiträden, är öfver
dåligt beredd och otillräcklig föda. Både miss Collets rapport 1893
rörande kvinnoarbetet i Storbritannien och vittnesmålen inför en kungl.
kommitté af 1895, tillsatt med anledning af en motion om tidigare
stängning, innehålla flera anmärkningar häröfver. I en fjärdedel af
de butiker, som miss Collets undersökning omfattade, hölls dålig,
otillräcklig och i många fall otrefligt serverad föda. Matrummen voro
ofta källarrum och mycket dåliga. En del firmor hafva sin bestämda
matsedel för hvarje dag i veckan, så att biträdena veta veckor,
mä-nader och år, hvad deras middag blir den följande dagen. Middagen
består då af en kötträtt samt två eller tre gånger i veckan en pudding
jämte på en del ställen öl; soppa användes ej.
Firman ombesörjer antingen själf mathållningen eller betalar för
densamma till portvakten eller annan person en viss summa pr dag
för hvarje biträde. Många biträden använda en del af sin aflöning
till att köpa extra föda.
Ett allvarligt missförhållande är, att middagstimmen är så knappt
tillmätt. 30—45 minuter är den vanliga tidlängden för middags-:
rasten. Den hast, med hvilken födan blir förtärd, samt brist på hvila
förorsaka många sjukdomar i matsmältningsorganen. Hälsotillståndet
är isynnerhet ibland de kvinnliga biträdena mycket dåligt, beroende
dels på ofvannämnda orsak och dels på för mycket stående, lång
arbetstid och för liten rörelse i friska luften.
Arbetstiden är mycket varierande. I regeln kan man dock säga:
»Ju fattigare grannskap, ju längre arbetstid för biträdena.» I somliga
delar af London kan man passera öppna butiker mellan 12—1 på
lördagsnatten, och andra kvällar 1 o och l/211! Man håller öppet så
länge en kund synes, och väntar att grannen skall stänga sin butik
först; och då alla följa samma regel, så blir följden sen stängning.
Speceri-, manufaktur- och färghandlare hafva den längsta arbetstiden.
Sålunda är medeltiden i några typiska exempel inom manufakturhandeln
81,5 timmar pr vecka. För speceributiker är den vanliga arbetstiden
90—93 timmar pr vecka,
I en del at butikerna i West End är arbetstiden kortare, några
få stänga redan kl. 6 e. m. och andra 7 e. mf Hvarje sådan butik
har i fönstren en skylt, där stängningstiden är utsatt. Enligt denna
skulle arbetstiden vara omkring 61—68 timmar pr vecka, men faktiskt
är arbetstiden 2—4 timmar längre enär den för biträdena ej är slut
i och med att butiksdörren stänges för allmänheten.
I en del butiker utöfver hela London är vanligt att stänga tidigare
på torsdagarne — kl. 2, 3 eller 5 e. m. Men ofta nog blir det
endast under den mindre bråda tiden.
I konsumtionsföreningarnas butiker är arbetstiden mera reglerad.
De stängas aldrig senare än 1/2 9 eller 9 e. m. I norra England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
