Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4. April - Meddelanden från det nordiska folkbildningsarbetet. Af Herman Gummerus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En sådan hade faktiskt existerat för ett par år sedan, men då ej visat
sig äga tillräcklig lifskraft. Nu sände Svenska Arbetareföreningen till
Nyländska studentafdelningen en skrifvelse, däri de nyländska
studenterna uppmanades att välja medlemmar i’en gemensam kommitté, som
skulie dryfta frågan om åstadkommande af samverkan mellan
studenter och arbetare. Afdelningen uttalade i sitt svar, som afgafs i
februari detta år, sin sympati för förslaget, och kommittén kom sålunda
till stånd. Resultatet af dess öfverläggningar blef, att man beslöt att
icke bilda en ny förening, utan att studenterna skulle uppmanas att
ansluta sig till Arbetareföreningen, närmast naturligtvis till dess
ungdomsklubb.
Ungdomsklubbens verksamhet tog efter jul ny fart. En
gymnastikförening bildades bland dess medlemmar; för dess öfningar uppläto
universitetsmyndigheterna gratis universitetets stora nya gymnastiksal.
För att vinna större anslutning till Ungdomsklubben tillställdes den 22
februari i Arbetareföreningens lokal en talrikt besökt soaré. I sitt
hälsningstal vid detta tillfälle utvecklade ordföranden, magister Herman
Gummerus, Ungdomsklubbens program, hvarefter en mängd nya
medlemmar antecknade sig. Samkvämet fortsattes under omväxlande sång,
musik och deklamation och afslöts med en liten svängom.
Den 19 mars försiggick Ungdomsklubbens första egentliga
diskussionsmöte å Studenthuset. Diskussionen gällde arbetarerörelsen och
fosterlandskärleken. Frågan refererades af faktor Drockila.
Identifierande arbetarerörelsen med socialismen, framhöll referenten, att
visserligen arbetarerörelsen har en internationell karaktär, men att för dess
anhängare fosterlandskärleken i och för sig likväl icke är något
främmande. Endast en sådan fosterlandskärlek måste de afgjordt förkasta,
som lånar sig till tjänare åt reaktion, militarism och klassförtryck.
Den därpå följande lifliga diskussionen rörde sig specielt kring frågan,
hvilken ställning Finlands arbetare borde intaga till den nationella
saken. Beskyllningar ha nämligen från olika håll framkastats mot
arbetarna, att de i de fosterländska frågorna icke skulle ställt sig
solidariska med de öfriga samhällsklasserna. Dessa beskyllningar
tillbakavisades energiskt af de närvarande arbetarna. Allmänt uttalades den
åsikten, att arbetarerörelsen måste opponera sig emot allt slags
förtryck, af hvad slag det vara må. — Härtill kan ännu tilläggas, att i
ingressen till finska arbetarepartiets program, sådant det antogs af
partimötet i Åbo år 1899, uttryckligen betonas, att grundförutsättningen
iför de finska arbetarnas ekonomiska och sociala frigörelse, som är
partiets mål, är Finlands nationella själfständighets bevarande och
skyddande.
På följande diskussionsmöte, en vecka senare, påbegyntes en
granskning punkt för punkt af arbetarepartiets program. Denna gång
medhanns endast en del af första klämmen, som innehåller fordran på
allmän, lika och omedelbar val- och rösträtt. Mötét, som bevistades
af många studenter, uttalade sig så godt som enhälligt för
rättmätigheten af denna fordran. Däremot uttalades olika åsikter om
åldersgränsen, i det att några talare yrkade på att hvarje medborgare borde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
