Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj - Social månadsrevy. Af G. H. von Koch - Rösträttsfrågan och »storstrejken»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allsidig utredning at rösträttsfrågan,
framlagd vid 1904 års riksdag.
I andra kammaren syntes
landt-männen nästan oberörda af de »större
synpunkter» som rösträttsiframe
framställde. Här var det
partiintressen och maktfrågor som dominerade
situationen. Landtmännen förordade
i det längsta ett något förändradt
ut-skottsförslag, men när första
kammaren bestämdt sig för en skrifvelse,
började man äfven i medkammaren
framställa förslag härom. När så
sent på natten den 18 maj alla
förslag blifvit förkastade, hvarvid det
om allmän rösträtt tillvann sig 68
röster och samlingspartiets 103,
beslöts till slut, under allmän
parti-upplösning och med 10 rösters
majoritet, att antaga en skrifvelse,
liknande den Billingska, men med
uteslutande af en del af dennas
garantier.
Resultatet, en ytterligare utredning,
var sålunda myckert magert, men
reducerades ytterligare några dagar
senare, då konstitutionsutskottet
företog sig att »sammanjämka» besluten
så, att endast »klämmen», som blott
talar om utredning angående utsträckt
valrätt till andra kammaren, skulle
kvarstå. Denna kläm har sedan af
kamrame antagits, ehuru under
protester från den andra. I realiteten
betyder ändringen ingenting, då
regeringen måste taga häDsyn till
riksdagsprotokollen, men själfva saken
kan ge anledning till tvifvel om de
nyblifna rösträttsvännernas goda
af-sikter.
I alla händelser har nu
rösträttsfrågan trängt fram så kraftigt, att en
lösning af frågan icke under några
omständigheter kan tillbakahållas.
Det är nog åtskilligt som bidragit
härtill. På många torde arbetarnes
intresse för saken ha gjort ett kraftigt
intryck. Detta intresse visade sig
dels genom storartade
demonstrationer landet rundt, dels genom
verkställande af den gamla planen om
storsträjk. Denna senare fick större
omfattning än någon väntat, i det
att omkring 116,000 personer nedlade
arbetet under rösträttsdebattens båda
dagar. Denna s. k. försöksmoblisering
har skarpt klandrats från mänga håll,
specielt har tidningarnas indragning
ansetts vara ett stort missgrepp. Det
har framhållits, att en dylik storsträjk
aldrig kan vara uteslutande politisk,
utan städse måste ekonomiskt skada
arbetsgifvame, hvilket ju ej är
meningen; Det nar äfven betonats, att
inställandet af vissa arbeten, såsom
vid gas- och renhållningsverk, kan
medföra stora samhällsfaror.
Slutligen har det påpekats, att en dylik
storsträjk i många fall måste leda
till aftalsbrott och åstadkomma ett
osäkerhetstillstånd inom industrien,
hvilket man måhända skall söka bota
genom strängare aftalsbestämmelser.
Å andra sidan måste denna senaste
kraftyttring från arbetarehåll ses i
sammanhang med hela den
föregående rösträttskampen i vårt land,
hvilken onekligen varit ägnad att
framkalla kraftmedel. Om arbetarne
genom storsträjken skadat sina
arbetsgifvare, så ha de helt säkert själfva
lidit än mera genom uteblifven
daglön m. m. På många håll ha
arbetsgifvame helt förstått arbetarnes
tankegång och gått dem till mötes; och
den befarade ekonomiska förlusten
torde i ett stort antal fall blifva
ersatt genom ökad intensitet i arbetét.
Det måste också ihågkommas, att
under en storsträjk den ena
arbetaregruppen medvetet eller oafsiktligt
påverkar den andra —
sträjkstäm-ningert smittar — hvarigenom det
svårligen kan undvikas, att arbetet
nedlägges äfven inom yrken, där
en sträjk kan synas meningslös
eller skadlig. Arbetarnes allvarliga
mening med storsträjken framgick
af den utomordentliga ordning som
hela tiden var rådande — en ordning
som gjorde de extra
militärkommen-deringarne nästan löjliga.
Att storsträjken icke i något
afseende påverkat riksdagens beslut, torde
vara oomstridligt. Att den
emellertid hos ofantligt många mindre
klarsynta människor öppnat ögonen
för arbetarefrågans vidtomfattande
betydelse, torde vara lika säkert. För
arbetarne själfva torde
“försöksmö-biliseringenK hufvudsakligen ha tjänat
att klargöra, hvilken mäktig
solidari-tetskänsla som uppbär den modema
arbetarrörelsen och det är
otvifvel-aktigt att storsträjkens omfattning
verkade bland arbetarne mera
lugnande och glädjande än den tvetydiga
rösträttssegem inom Riksdagen.
G. H. von Koch.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
