Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8. November - Arbetarebostads- och egnahemsfrågan: Bostadsnöden i hufvudstaden. Af G. H. von Koch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det går med barnen under dylika förhållanden, är lätt att förutse.
^ Deras sedliga begrepp bli från början förvända. Af de inneboende
karlarna fostras de till dryckenskap och fula seder, af de lösaktiga
kvinnorna bli de tidigt invigda i ruskiga sedliga förhållanden, samtidigt
med att moderns kärlek till dem försvinner. På detta sätt rekryteras
ligapojkarnas och skökornas beklagansvärda klasser. — — —
»Men låt bli att ta’ inneboende*, hör jag någon välvillig person
säga. Låt bli! Ja, hvem vill ej låta bli, om det blott vore möjligt?
Icke är det för ro skull som familjen inhyser främmande karlar och kvinnor
eller hela familjer i sin redan förut trånga bostad.
Nej, det är tvång. Men hvem tvingar? Å ena sidan de höga
bostadshyrorna, å den andra sidan bostadsbristen. Hyran måste betalas.
När arbetsförtjänsten ej räcker till att betala den, måste man anlita
andra utvägar; och att få inneboende är vanligen ganska lätt till följd
af bostadsbristen. »Låt oss se saken sådan den är», säger
Ligapojks-kommittéen — »se, att bostadsbristen och de uppdrifna hyrorna tvinga
till inneboendesystemets utveckling och att detta sedan af sig själft
föder ökad sedeslöshet, dryckenskap och allt öfrigt andligt och moraliskt
förfall».
De barnrika familjernas bostäder.
Hvad skall man mest vårda i ett samhälle? Naturligtvis barnen.
De äro ett samhälles dyrbaraste egendom, ty af dem beror släktets
framtid. Då en sund och tillräcklig bostad utgör ett hufvudvillkor för
en god barnuppfostran, måste samhället framförallt se till, att de
barnrika familjerna erhålla goda bostäder.
Men gör samhället det? Nej. De barnrika familjerna bo sämst
af alla. Det är omöjligt för dem att få hyrai ordentliga och snygga
bostäder. Hyresvärdens första fråga till en bostadssökande är: har Ni
många barn? Om på denna ödesdigra fråga följer ett jakande svar,
då stänger hyresvärden sin dörr. Men den barnrika familjen måste
ha bostad, trots sina diskvalifikationer. När de bättre bostäderna ej
stå att erhålla, måste de sämre, ja ofta de sämsta uppsökas. Och
därför finner man i regel i de sämsta och osundaste bostäderna de
största familjerna. Ofta draga sig dessa till utkanterna af staden, och
de bostäder, som där bestås dem, äro vanligen af det slag, som ej
borde få finnas till. Jag skall taga ett enda exempel:
På andra sidan om Årstaviken finnes en liten bostadskoloni, som
kallas Sjövik. Den ligger på Årsta ägor, hvarest tillämpas ett
egna-hemssystem, som lyckligtvis nu är mycket sällsynt. Tomterna upplåtas •
på 50 år mot en viss årlig afgift, och efter denna tid skola desamma
jämte byggnader i fullgodt skick återfalla i ägarens * händer. Följden
häraf är, att många arrendatorer ej uppföra några värdefulla bostäder,
utan i stället spika upp största möjliga antal träskjul, som under
bostadsbristens dagar kunna ge dem god hyresinkomst. Man får därför se
de eländigaste kyffen användas till bostäder. I en f. d. vedbod t. ex.
voro i vintras inhysta två familjer, hvaraf den ena på 8 personer.
Smutsen och oredan i detta »hem» voro obeskrifbara. »Jag kunde ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
