Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8. November - Arbetarebostads- och egnahemsfrågan: Bostadsnöden i hufvudstaden. Af G. H. von Koch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
villastäder? Om staden i tid hade utvidgat sitt område, då skulle vi
ha sluppit mycket af all den skriande bostadsnöden, och dessutom skulle
Stockholms omgifningar fått ett helt annat och bättre utseende än nu.
Men stadens myndigheter ha ej så velat. Och därför ha arbetarne
själfva fått lösa sin bostadsfråga. Hur ha de löst den? Icke har det
blifvit billigt för dem. De hafva genom sina tomtköp samlat ihop
förmögenheter åt enskilda tomtspekulanter, hvilka haft förutseende nog
att i tid köpa mark i Stockholms närhet. Icke har det häller
blifvit ordentligt byggdt. Hufvudsakén har’ ju varit att få tak öfver
hufvudet. Om det sedan uppförts dåliga väggar och golf, om
lägenheterna blifvit fuktiga och kalla, så har det icke kunnat hjälpas.
Värst har det emellertid varit med den fullständiga planlösheten
vid dessa »egnahemskolonier». Ingen har tänkt på att från början
ordna det hela på ett förståndigt sätt. Kloaker, vattenledning, torg
och öppna platser, gator, byggnadsordning och alla andra viktiga frågor
för ett tättbebygdt samhälle ha lämnats åt framtiden att lösa.
Tomtägarens intresse har naturligtvis gått ut på att sälja så mycket jord
som möjligt och sälja den dyrt. Och tomtköparne ha icke medel och
insikter att lösa’ något annat än sin hufvudfråga: tak öfver hufvudet.
Under sådana förhållanden måste alla de nödvändiga åtgärderna tvinga
sig fram. Men huru mycket obehag, besvär, sjukdomar och nöd
fordras det ej för att dessa åtgärder skola bli en verklighet 1
Hagalund,
detta nybildade samhälle på 5,000 innevånare är en utmärkt
illustration till det sätt, hvarpå »Större Stockholm» uppstår. Hvilket värde
hade väl Hagalund för ett tiotal år sedan? Det inköptes af enskild
person som en liten del af en stor egendom. I sitt obebyggda tillstånd
lämnade det sin ägare säkerligen ej 5 proc. ränta på 20,000 kronor.
Och i dag, då en 250 hus stå fulla med hyresgäster, ha de ofruktbara
bergsknallame skaffat sin ägare,’ enligt låg beräkning, ett kapital på
350,000 kronor. Tomtpriset har från blygsamma 10 öre stigit till
15, 20, 25 öre kvadratfoten. Försäljningsvillkoren ha varit gynsamma
nog: blott 200 kronor kontant och resten innestående mot inteckning
och 5 ä 5 1/2 proc. ränta. Företagsamma personer, vanligen
byggnads-kunniga arbetare, ha genom anlitande af kreditsystemet uppfört stora
hus till uthyrning. Hyran är visst icke billig: 200 kronor för 1 rum
och kök. Härtill måste läggas järnvägsbiljetten, som för år kostar 36
kronor. En stor del af hyresgästerna äro, i motsats till husägarne,
slarf-vigt folk, som så småningom drifvas ut till utkanterna och därifrån
till andra, mer oordnade samhällen.
Hvilket oerhördt besvär och hvilka onödiga kostnader ha ej
invånarne fått vidkännas innan de kommit till rätta vid Hagalund. All
byggnadsmateriel har fått fraktas från hufvudstaden med dragare —
det var naturligtvis omöjligt att förmå statens järnvägar att i tid anlägga
en lastkaj vid stationen, så att materielen kunde forslas på järnväg.
Nu har man visserligen genom oändliga skrifvelser och ständiga
»uppvaktningar» kommit så långt, att hela vagnslaster kunna sändas till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
