Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9. December - Skilda sociala frågor: Lazzaronernas dag. Kulturbild från det moderna Italien. Af Hugo Wachtmeister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKILDA SOCIALA FRÅGOR.
Lazzaronernas dag.
Kulturbild från det moderna Italien.
af Hi go WachtmeisteR.
Neapel i regnl Nej det passar ieke. Neapel i regn på
Påskdagen passar ännu mindre!
Tiden blef oss lång.
Fiskarne i akvariet, huru vidunderliga och märkvärdiga de än
äro, förmådde ej fånga vårt intresse mera än en timme. Det härliga
muséet, liksom för öfrigt allt annat sevärdt, var stängdt, och det
okyrkliga Neapel försummade till och med alla kyrkliga ceremonier,
hvilka kunnat vara en ögon- och öronfägnad för turisten. Nej, vi
voro i obestridligt misshumör.
Af en slump föllo min reskamrats ögon på en liten obetydlig
affisch: Annandag påsk fira i Madona del Arco lazzaronema den
vanliga årsfesten för sitt skyddshelgon St. Antonio — om jag icke
miss-minner mig.
Förvand som man är vid braskande reklamer, föreföll mig den
lilla affischen på tidningspapper föga lockande, men inom min
reskamrat rörde sig erinringar sedan 60 år — säger 60 år — tillbaka af
något särdeles egendomligt förknippadt med denna fest. Nåväl, hvarför
icke göra sällskap med lazzaronerna annandag påsk. Idéassociationen:
lazzaroner och tiggare beherrskade oss visserligen, men för en gångs
skull finge man väl offra några slantar.
Annandagen ingick grå men regnfri. Sedan vi med tämligen stor
möda letat oss fram till en liten station i stadens utkant, befunno vi
oss i ett af passagerare öfverlastadt tåg på väg genom ett bördigt
men enformigt landskap af den för denna trakt egendomliga typen:
hvete- eller klöfverfält, bevuxna med frukt- eller mullbärsträd, mellan
hvilka vinrankorna hänga. På höger hand bolmade dystert och grått
Vesuvius, till hvars, om jag så får uttrycka mig, baksida vi begåfvo oss.
De vid stationerna samlade folkmassorna fångade mera vårt
intresse än den för tillfället grå naturen. En samling af alla Neapels
lazzaroner borde ju bli en egendomlig syn, men tillika en syn, som
skulle komma mången Baedeker-läsande främling att rysa vid minnet
af mellanhafvanden rörande embarkering, bagagetransport och dylikt.
Men hvar voro de, de från Den Stumma och åtskilliga taflor
ökända lazzaronerna med den obligatoriska röda toppmössan och de
bara benen? Icke en toppmössa stod att upptäcka bland de tusentals
personer, som voro i rörelse. Allt var svart och grått som på en
marknad i Moheda.
Lazzaronerna i ordets vanliga bemärkelse äro snart ett minne
blott. De bostads- och egendomslösa lättingar, hvilka till tusental
befolkade Neapels kajer och tycktes lefva af endast solsken, godt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
