Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Angående de myndigheter, hos hvilka dylik anmälan skall göras
och de handlingar, af hvilka den skall vara åtföljd, stadgas i
närings-frihetsförordningen: . .
“§ 2. För rättigheten att idka grosshandel eller försälja varor i bod eller från
annat upplagsställe —–fordras såsom villkor att hafva god fräjd samt råda
öfver sig och sin egendom.
§ 9. 1 mom. Den .som vill / stad idka grosshandel eller försälja varor i bod
eller från annat upplagsställe–-skall skriftligen anmäla sig i Stockholm hos
öfverståthållareämbetet och i annan stad hos magistraten eller, där sådan icke finnes,
hos vederbörande stadsstyrelse och därvid aflåmna det eller de betyg, som, på grund
af stadgandena i §§ 2, 4,* 6* och 7,* i hvart särskildt fall erfordras.
2 mom. Vill någon d landet utöfva näringsyrke i det omfång nästföregående
mom. afser, göres, med uppgift om den socken, dår näringen skall utöfvas, anmälan
hos konungens befallningshafvande i länet; och iakttages därvid livad i nämnda mom.
för öfrigt föreskrifves. ‘
Vid genomläsningen af dessa stadganden faller det genast i ögonen,
att de ej äro direkt tillämpliga på föreningar. Anledningen härtill är
naturligtvis, att man vid förordningens utfärdande icke tänkte sig, att
den skulle komma att tillämpas på andra än verkliga personer (s. k.
fysiska personer). Då det emellertid efter förordningens tillkomst visat
sig, att bodhandel utöfvas äfven af särskildt bildade rättssubjekt (s. k.
juridiska personer), låter man förordningens bestämmelser i tillämpliga
delar gälla äfven för juridiska personer, i detta fall
konsumtionsföreningarna. Då det sålunda icke kan vara tal om att en juridisk person
vare sig har eller saknar god fräjd, kan en konsumtionsförening
uppenbarligen icke vara skyldig att vid sin handelsanmälan foga fräjdebetyg.
Icke häller kan det blifva fråga om att föreningens styrelseledamöter
eller handelsförestdndare skola i stället för föreningen förete betyg om
god frSjd: ifrågavarande skyldighet åligger den som vrll utöfva handeln,
således föreningen, och då föreningen icke kan åstadkomma sådant
betyg, är ifrågavarande stadgande i detta fall ej tillämpligt.
Det i 2 § af näringsfrihetsförordningen förekommande uttrycket
“råda öfver sig och sin egendom" afser två förhållanden, nämligen
dels att vara myndig (= att hafva uppnått myndig ålder samt ej
därefter hafva blifvit förklarad omyndig) och dels att icke befinna sig i
konkurstillstånd. En fysisk person, som vill idka handel, skall således
vid sin anmälan foga bevis af vederbörande domhafvande eller råd^
stufvurätt i bägge nämnda hänseenden. Hvad konsumtionsföreningar
beträffar, så kan det i fråga om desamma lika litet blifva tal om
myndighet som om fräjd. Hvad här ofvan är nämndt om fräjdebetyg
gäller således äfven om myndighetsbevis: skyldigheten att foga sådant
bevis vid handelsanmälan gäller icke i fråga om konsumtionsföreningar^
I konkurs kan däremot en konsumtionsförening lika väl som fysiska
personer blifva försatt; och föreskriften om att vid handelsanmälan skall
fogas bevis att sökanden ej befinner sig i konkurstillstånd är således
tillämplig på konsumtionsföreningar.
Den nu verkställda undersökningen gifver vid handen, att en
konsumtionsförening, som vill afyttra varor äfven till icke-medlemmar har
att iakttaga följande:
*) Här ej tillämplig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
